Netflix har precis haft premiär på en fantastisk dokumentär som heter, Wild Wild Country. Det är sex välmatade avsnitt, drygt en timme långa.
Jag har suttit trollbunden över galenskapen som spelats upp framför mina ögon under första hälften av 1980-talet.
I korta drag handlar det om en indisk guru, Bhagwan Shree Rajneesh som tillsammans med sin privatsekreterare, Ma Anand Sheela-se löpet, faktisk bygger upp en hel stad från grunden i Wasco County, Oregon, USA.
Unga människor från hela världen vallfärdade dit. Det fanns till slut egen brandkår, polis, restauranger, köpcentra, radhus, en flygplats, ett kollektivtrafiksystem med bussar samt ett avloppsreningsverk.
Målet för alla är att välsignas av Bhagwans förvirrade läror. Leva i total lycka med fri sex, så det kopulerades inför öppen rid på stadens gator och torg.
Givetvis fanns droger med i bilden. Det tillverkades inte bara bomber i det egna labbet.
Säg den lycka som varar.
Allt slutar med mord och annat elände.
En bit in i dokumentären slår det mig.
Vår egen sångfågel, Ted Gärdestad, kom hem från USA vid ungefär samma tidpunkt. Han prisade Bhagwan som gett honom namnet, Sangit Upasani. Det minns vi alla som var med på den tiden.
Omgivningen kände inte igen Ted. Han hade genomgått en kraftig förändring. Ted var alltså med och byggde upp den förvirrade staden, Rajneeshpuram, mitt ute i ingenstans. Sedan vet vi hur det slutade för Ted Gärdestad.
Hur det slutade för Bhagwan och hans störda och livsfarliga privatsekreterare, Ma Anand Sheela, vill jag inte avslöja.
Se dokumentären.
Ni får en resa ni aldrig glömmer.
Jag är fortfarande omskakad.
Ted Gärdestad har jag själv placerat i handlingen. Han finns inte med i dokumentären.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar