Från ingenstans dök det väldiga djuret upp framför motorhuven. För så känns ca 10 meter bort när du kommer körande i 90 km/tim.
Bromsa fanns inte i tanken. Mitt huvud var nämligen tom på tankar.
Allt utspelades i en snabb ultrarapid som ögat hann med uppfatta krissituationen. Allt var över på en futtig sekund, kändes det som.
I ögonvrån såg jag djuret försvinna ut på fältet till höger om bilen.
Det var nära.
Alldeles för nära.
Närmare kunde inte en smäll komma.
Hustrun skakad.
Jag som körde skakad.
”Den älgen såg jag inte komma”
Ӏlg?! svarade hustrun.
"Det var en stor kronhjort.”
Julen som varit så fridsam kunde slutat med en katastrof. Incidenten inträffade när vi var på väg den sista etappen till Lomma från Lundahållet.
Aldrig har väl det söndertuggade ordet änglavakt känns mer äkta än denna juldag. Se den efterkonstruerade bilden här nedanför.
Den väldiga kronhjorten, minst 150 cm hög och över 200 cm lång samt med en vikt av ett par hundra kilo, kom över fältet i full karriär-se pilen.
Klipper smidigt nolltolerans staketet som delar vägbanan-se kryss 1.
Jag och hustrun i bilen kryss 2.
Smällen oundviklig.
Trodde vi.
Änglavakt var ordet.
På juldagen.
Alldeles på riktigt.
Pris ske lov, att vi lever.
Och kronhjorten.
Ett vackert djur, men inte på vägbanan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar