Rekordveckan med eternitskandalen i Lomma kommun på Calle Rockbäcks BLOGG

Det är en fredag jag skulle vilja glida bort till tonerna av, Fly me to the moon, med Frank Sinatra. 
Kan inte bli bättre. 
Snacka om fredagsmys.
Det som kändes omöjligt, visade sig vara helt möjligt. 
Jag lyckades förena invånarna i Lomma kommun med mina inlägg om Eternitfabriken som fick slå igen verksamheten för 40 år sedan. 
Mina berättelser i veckan har fångat 25 till 30 procent av de boende i kommunen. I rena siffror rör det sig om tusentals och åter tusentals människor. Ni har kommit från alla håll och kanter, men de flesta från Bjärred och Lomma. 
Tack för att ni finns. För utan er hade inte jag funnits till. På nätet. (texten fortsätter efter bilden)

Många har känt vrede över vad de läst. 
Hur kunde det få ske? 
Andra har tackat mig. 
Många nyinflyttade som inte hade den minsta aning om Sveriges största arbetsmiljökatastrof avslöjades i Lomma under 1970-talet. 
Jag lovar. 
Det kommer mera. 
Reportern Johanna Karlsson på Sydsvenskan jobbar för tillfället för fullt med historien. Hennes berättelse i Sydis ser vi fram emot. 
En sak till. 
I dag är den sorgliga historien som dödat så många människor glömd och gömd. Översta bilden här nedanför är företaget i sin glans dagar. 
Undre bilderna. 
Numera har allt-se översta bilden-rivits. De två nedre bilderna. Nu göms skiten under flerbostadshus. Strandstaden växer fram med restauranger och glada människor.
Fly me to the moon, som Frank Sinatra sjunger.
Kan inte bli så mycket bättre.
Trevligt fredagsmys (det går bra med lördagsmys också-när det är lördag)