Ni som har barn som utövar sport av något slag, har säkert sett dom. Föräldrar med helt orimliga krav på sina små telningar.
De blir som galna.
Fanns redan på plats när mina egna söner var små gossar och ville pröva på det ena efter det andra.
På den tiden var det väldigt mycket lek.
I bästa fall.
Alltså precis som det ska vara.
I dag har det spetsats till.
MFF:s pojklag i fotboll spelar helst mot lag med ett eller två år äldre pojkar. Allt för spetsa den tekniska kompetensen. Bli bättre, helt enkelt. Lära sig den hårda vägen, att inget är lätt här i livet.
Damlandslaget i fotboll kör samma taktik. Spelar träningsmatcher mot herrjuniorlag. Storstryk, givetvis.
Mitt ena barnbarn, Jonathan, spelar tennis i Lund. Han får möta äldre pojkar med storstryk som resultat.
Det hör som inom fotbollen till grundutbildningen-se och lära.
Blir bättre, helt enkelt.
Skaffa sig den mentala styrkan.
”Jag lär mig mycket på det”, säger mitt tennisspelande barnbarn.
Mitt andra barnbarn har varit i Frankrike och tävlat i travsporten. Där råder samma regler, fast något annorlunda.
Hästarna (russ) lottas ut.
Har du otur får du en skräp till häst.
Då är du körd.
Om än aldrig så begåvad talang.
Mitt barnbarn, Alva, fick en pålle som aldrig tidigare sprungit ett lopp. Det funkade givetvis inte. Det blir som spela en fotbollsmatch med en punkterad boll, eller som få en årsberättelse i första pris.
Det fick min son, när han var barn och spelade för en tennisklubb i Lomma. Han vann turneringen, men priset.
Då blev jag faktiskt förbannad.
Ringde och stod i.
Skällde.
Galen förälder.
Den som var ansvarig förstod ingenting.
Jag tycker fortfarande min son kunde fått en aldrig så liten buckla.
Bara till bryta samman och komma igen som alltid Carolina Klüft sa.
Därmed lägger jag barnidrotten till protokollet.
FOTNOT. För övrigt slår MFF IFK Göteborg med 2-0, i dagens allsvenska stormatch hemma på Swedbank Stadion.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar