Den här är Ola.
Han är en glad glassgubbe som driver glasskiosken mellan småbåtshamnen och badet i Lomma.
Andra sidan kunde han varit en gladare glassgubbe.
Sommarvädret.
Regn är aldrig bra för glassförsäljningen.
Det har i sommar varit ett tufft väder. Spänt Olas glassiga nervbanor till bristningsgränsen.
Trots det har folk kommit och slickade i sig Olas populära mjukglass. Sedan kom då jag farande med el-scootern.
Skulle backa men gasade framåt.
Det är aldrig bra.
Körde rakt in i Olas glasskiosk.
Fastnade i vattenskålen till hundarna.
En service när husse och matte slickar glass.
KRASCH-BOM-BANG.
Vattenstänk i hårfästet.
Olas glasskiosk blev alltså premiärkrocken med el-scootern.
Skammens rodnad.
Kraschat rakt in vovvarnas vattenfyllda plastlåda.
En annan gång fylld med surisar.
Jag kunde konstatera något överraskad: plastlådan innehöll mycket mer vatten än vad man kan tro, att en vattenskål till hundar kan innehålla.
Det blev blött.
Ut från glasskiosken for en glad skit till glassgubbe, Lommabon Ola. Allt hade gott bra. El-scootern hel. Den handikappade galningen hel. Hundarnas vattenskål hel-fast tömt på vatten. Roligare än så här blev det inte i Lomma, en helt vanlig dag i slutet på augusti 2017. Fast Ola en trevlig prick som också såg humorn i det hela.
Då var vi i alla fall två. (här nedanför följer ett bildsvit på ”kraschen”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar