Precis så är det. Sedan jag startade upp min blogg den 8 juli 2008, har det gått 3285 dagar, samt ett annat skottår.
Jag öppnade upp mjukt med Adolf Hitlers medicinlist som var något i hästväg. Inte konstigt människan var komplett galen.
Det var en stark nyhet för nio år sedan. Sedan dess är det inte så konstigt att jag yrat omkring på Internet i alltså 3285 dagar som gett 3810 blogginlägg. En makalös textproduktion som räcker från min dörr i Lomma till Bjärred, fem km bort.
Jag har blandat och gett. Skrivit om precis allting.
Riktigt bra berättelser har varvats med mindre bra berättelser.
Vissa har uppmärksammats runt hela världen (jo, sant).
En gång har bloggen krisat riktigt ordentligt.
Det var när jag för över tre år sedan råkade ut för en allvarlig olycka som höll på släcka ner både mitt och bloggens liv. Då hoppade min son Johan-författaren ni vet-in. Johan höll liv i bloggen på ett förtjänstfullt sätt.
Sedan dess har bloggen till viss del ändrat karaktär. Jag har än i denna dag, inte återhämtat mig fullt ut. Trots det har jag fortsatt producerats blogginlägg.
Vandringen på Internet har många gånger känts som en ökenvandring. Jag har inte orkat med att bjuda hem folk till samtal i Täppan.
Dragit mig tillbaka.
Blivit en stugsittare, helt enkelt.
Värk.
Drabbats av ångest.
Sömnstörningar med obehagliga mardrömmar.
Otaliga sjukhusbesök.
Allvarliga planer på lägga ner bloggen.
Trots motvinden kört vidare.
Nu har jag bestämt mig för att jag med hustrun vid min sida köra ett år till med livrem och byxhängslor.
Hålla liv i en blogg under 9 år, har inte varit världens enklaste. Faktiskt värt ett litet pris. Fast 10 år låter fan så mycket bättre.
Vi kör på.
Häng med!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar