Skriet över Lomma-när jag brakade samman i natt

Skrev så här på Facebook måndag morgon: 
”Enorma akuta smärtor slog till mitt under Rapport. Höger höft låste sig och jag skrek rakt ut. Min och hustruns rutin tog över: kryckkäppar, rullatorn, sakta som en spanare i första världskrigets lera tog jag mig till sängen. Jag såg gul/blå/lila stjärnor i kvällssolen. Ringde INTE efter ambulans. Borde kanske gjort det. Natten? Vilken jävla natt?” 
Det såg minst sagt dystert ut inför matchen AIK-MFF i kväll på Friends. 
OM jag ringt ambulansen, vilket varit det mest naturliga. Då hade jag behandlats med morfinsprutor som jag hatar, inläggning och röntgen. Jag hade hela dagen varit yr i mössan. Och missat matchen. 
Det ville jag inte. 
Otänkbart.
Jag fick själv med starka krafter från hustrun fixa mig spelklar. 
Nu klart mindre ont. 
Kan till och med ta mig fram med rullatorn.
Spelklar med rullator.
Inte illa alls. 
Det går framåt.
Fast jag är trött som en häst, men som sagt: SPELKLAR. 
Tvingas däremot bygga upp TV-soffan med några speciella sittkuddar från otaliga turer till ortopeden. Första gången var för ca 35 år sedan. 
Ja, så drar jag på mig mina MFF-kalsonger. 
Det bör räcka.