Det regnar fina journalistiska priser över Expressens krigskorrespondent, Magda Gad. Jag har fått nöja mig med en plastanka. Fick den för 45 år sedan.
Det var samma år som kommissionen mot politiska våldsdåd föreslog att misstänkta terrorister skulle kunna avvisas eller utvisas. Längre än så har vi knappt kommit sedan 1972. Märkligt segt.
Samma år avslöja jag en stor hemlig order om en större fartygsbeställning hos dåvarande Uddevallavarvet. Den nyheten fick genomslag över hela landet.
Varvsfolket blev förtörnade över mitt journalistiska illdåd. Någon tänkte till.
Till julen det året fick jag mitt journalistpris för bedriften: en plastanka av Uddevallavarvet med texten, Årets anka 1972.
I dag 45 år senare, är jag fortfarande mycket stolt över ankan. Efter Donald Trumps ständiga tjat om fake news, har min fina anka nu fått en hedersplats i min hylla.
För övrigt vill jag betona att jag är mycket imponerad över Magda Gads journalistiska arbete i krigsområden.
Jag är inte ett dugg avundsjuk.
Hon har nämligen aldrig fått en plastanka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar