Specialistenheterna i världsklass inom flera områden som transplantationer, ortopedi, neurologiska ingrepp som min Johan gick igenom i Pittsburgh och som botade hans grava tinnitus-se lilla bilden från operationen.
Bara för nämna några.
I samband med Johan, har jag alltså vistats en hel på detta jättelika sjukhus.
Så här går det till.
Patienten som ska opereras som Zlatan till exempel undersöks noga. Omfattande förberedelser som jag uppfattade mer omsorgsfulla än hemma i Sverige.
Kvällen före operationen dyker det upp en präst som tillsammans med patienten läser en bön. Själen får sin bit av kristlig tröst, vilket kan behövas.
Finns inte på kartan i Sverige.
Det är inget ovanligt att även läkaren som ska operera finner en sista styrka i sin kyrka. Natten före operationen händer det mycket.
Patienten får ingen ro.
Det tas en lång rad med prover och tester. Absolut inget för gå snett. Det blir som inför en Champion League-final för Zlatan. Full laddning från både sjukhuspersonal och den som ska opereras.
Efter operationen infinner sig en jätteskillnad mot svensk sjukvård: i USA daltar man inte med den nyopererade patienten.
Du får i stort sett klara dig själv.
Johan fick order om att tvätta sitt hår efter ingreppet i hjärnan. Det var tur jag fanns till hands. De övriga patienterna som var nyopererade som Johan var vuxna och vinglade omkring lite hur som helst. De hade ingen som hjälpte dom.
Förvånansvärt.
Såg minst sagt riskfyllt ut.
Ändå återhämtade patienterna sig rekordfort. Hårtvättningen skulle visa sig blir rena supermedicinen. Så här går det inte till på ett svensk sjukhus.
I USA får Zlatan snabbt lära sig att ta hand om sig själv.
Maten på ett amerikanskt sjukhus är något extra.
Chefskocken går gärna runt och presenterar sig. Förhör sig om matvanor och så. Där spelar Sverige fortfarande i medeltiden.
Doktor Freddie Fu som opererar Zlatans trasiga korsband-yttre och inre- i knäet. Är naturligtvis en världsstjärna.
Här hans senaste bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar