Det borde inte vara möjligt, för en människa i den åldern, att vara med i detta hejdundrande schlagerspektakel.
Inte undra på att vi undrar lite till mans över hur läget är, så här dan före dan, så att säga. Enligt mina välplacerade källor lär denna ålderman vara i ett kanonslag.
Sällan har väl en boogie rivits av i ett sådant tempo på en repetition. Owe till och med briljerade med sitt munspel.
Tempen alltså glödhet.
Har han då någon vinstchans?
Ja, det beror helt och hållet på oss gamla gubbar och kärringar.
Orkar vi hålla oss vakna?
Fattar vi hur man ringer in och röstar med en mobiltelefon? Skit i det där röda hjärtat som blinkar.
Hinner kvällsmedicinen slå ut skallen på oss?
Sitt för allt i världen, inte där med bakeliten i näven.
Den telefonen är stendöd.
Boogieman Blues, heter låten.
Kom ihåg det nu.
Minns Owe, kan vi.
Boogie, boogie, på er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar