Humor i Islam är inget skämta om-Morran och Tobias körda

Jag lyssnade på ett program som sändes i Vetenskapsradion Forum, för drygt två år sedan. 
Det heta ämnet för dagen: 
”Har muslimer ingen humor?” 
Försiktigt rörde sig den svenske programledaren fram i handlingen som han gick på glödande kol. 
För att göra ett roligt ämne så tungt som möjligt, hade en etnolog-en svensk kvinna-kallats in under fanorna. Spä på det tungrodda redovisades givetvis också en sociologisk studie, gjord av en dansk kvinna. 
Den handlade om skämt på en multietnisk arbetsplats i Danmark. Roligare än så blev det aldrig.
Det tassades friskt i utkanterna. Humorn satt väldigt trångt i det programmet. Det blev mest krångelhumor. Ett obegripligt sammelsurium. 
Inte ett dugg kul. 
Ett s k fiiint program för vänsterfolket på Södermalm. 
Typiskt svensk, med andra ord. 
Jag plöjer i Koranens Budskap som jag lånat på biblioteket i vårt välsorterade bibliotek i Lomma. Finner intressanta spår som jag får återkomma till. 
Då slår det mig plötsligt. 
Har ni någonsin sett komikern, Robert Gustafsson, förvandla sig till en galen imam? Hundra-om inte tusentals roliga ”gubbar”, men aldrig en imam. 
Inte vad jag minns, i alla fall. 
Byt ut Morran och Tobias mot muslimer. 
Robert Gustafsson och Johan Rheborg hade fått gömma sig i samma källare där Lars Vilks sitter och trycker. 
Tror vi. 
Vet inte. 
För så är det. 
Det råder en besynnerlig rädsla bland svenskarna för den muslimska humorn. Om nu den finns alls, vill säga. 
Och det gör den. 
Finns. 
Återkommer i frågan.