Personligt om Johannes Brost-sist ut bland Stjärnorna på slottet

Jag lärde känna Johannes som barn. Mamman, Gudrun Brost, var stjärna på Malmö Stadsteater, med allt vad det innebar. Hennes  rykte var väl inte världens bästa. Vi barn serverades både den ena efter den andra historien från den brusande teatervärlden.
Johannes var busig och vandrade runt på skolorna i Malmö. En period hamnade Johannes på min skola, Rörsjöskolan.
Han utmärkte sig genast, men vi fick en bra kontakt. Han berättade öppet om sina problem hemma. Det var inga små problem, om man säger som så. 
Började röka tidigt, vilket jag tyckte var tufft. Tog strid med lärarkåren. Det sågs inte med blida ögon av lärarna.
En osedvanlig stökig elev.
Även andra barn var rädda för Johannes. Det behövde de egentligen inte vara, för Johannes hade ett hjärta av guld. 
Vi var båda födde 1946. Johannes fick mitt stöd i sitt unga turbulenta liv. Jag var definitivt ingen buse, utan mer en lugn och trygg typ. Det trivdes Johannes med. 
Så gick åren. 
Johannes virvlade i väg i livet. 
Blev manager för diverse popband i Malmö. 
Sista gången vi sammanstrålade var på Kramers bar. Över en GT försökte vi komma underfund med livet. 
Johannes problem just då var Scenskolan han skulle söka in på. Hans skånska dialekt satte käppar i hjulet. Han berättade hur han slet för få bort de skånska diftongerna. Något han uppenbarligen lyckades med till slut. 
Våra vägar skildes åt. 
Johannes blev en berömd skådespelare. 
Då blev jag stolt. 
Johannes trasslade till det för sig och hamnade i fängelset. 
Då blev jag ledsen. 
Missa inte Johannes Brost i kvällens Stjärnorna på slottet. Han har varit med om många intressanta saker i livet.
Gjort stora roller  i TV-produktioner och film. 
Det gick alltså väldigt bra till slut för Johannes.
Tack för det.
FOTNOT: Ovanstående skrevs alltså den 28 januari 2017. För snart ett år sedan.