Expressens Dinapengar skriver i dag: "Tysklands förbundskansler Angela Merkel hann inte mer än landa i Sverige förrän hon nåddes av Donald Trumps anklagelser om att sko sig på ”en kraftigt undervärderad” euro. Tyskland använder en ”kraftigt undervärderad euro” för att exploatera både USA och sina grannländer i EU. Det menar man från Donald Trump-administrationen i en artikel i Financial Times i dag.
Det är Peter Navarro, högsta ansvarig för Donald Trumps nationella handelsråd, som liknar dagens euro vid den gamla D-marken och kritiserar valutan för att vara för lågt värderad. Detta skapar handelsfördelar över USA och resten av världen, menar Trumps handelsexpert, skriver tidningen."
Med den här lilla motorn på bilden anklagas nu cykelstallet, Team Sky, för rekord i fusk. Deras Tour de France-vinnare har haft en motor inmonterad i cykelramen. Beviset för innovationen är klockrent. TV-programmet, 60 Minutes, har varit i Budapest och fått det hela bekräftat av uppfinnaren själv, Istvan Varjas. Det är en behändig liten motor. Alla uppförsbackar är som cykla på plan mark. TV-teamet från 60 Minutes testade själva den fiffiga lösningen. Inte minsta svettdroppe. Den jättelika skandalen är ett faktum. Cykelstallet, Team Sky, nekar naturligtvis. Inför 2016-års lopp användes också värmekameror, för avslöja så inte någon cyklist har en motor inmonterad i ramverket på hojen. Hur effektivt detta var, är det ingen som vet. I en värld med Donald Trump som president i Amerika, är allting möjligt. FOTNOT. Det finns också starka misstankar mot att dopingfantomen och sjufaldige vinnaren av Touren, Lance Armstrong, redan 1998 cyklade med en motor i ramverket.
Här sitter jag. En vanligt fuckad svensk. På min mammas sida fyllde driftiga hantverkare Dalarna med Moraklockor. Det är för mer än 170 år sedan. Fanns ledig tid över, höggs timmerkojor, så folk hade någonstans att bo i under de kalla och snöiga vintrarna. Det vandrade också in finnar som bildade finnskogar, lite här och var. Mest i Värmland. Vilda men duktiga huggare. Till bruken i Uppland kom valloner redan på 1700-talet. Invandrare från Belgien för lära upp konsten med att hantera masugnar. På min pappas sida grundlade släkten ett framgångsrikt jordbruk över hela Halland. Ja, men ändå. Kvinnorna började i regel som pigor på andra gårdar. Blev med barn med drängar och storbönder och spred så släktens kreativitet inom jordbruksnäringen även över till Amerika. Fast det här var för 130-150 år sedan. Under en längre tidsperiod på 1800-talet invandrade tyska tegelbruksarbetare till Lomma. De lärde upp den svenske bondlurkan hur man gjorde Sveriges bästa tegel. I Lomma. Numera har vi Amerikas nye president, Donald Trump. En gång i tiden som tysk sperma i pappan Freds pung hemma i sin tyska by, Kallstadt. Själv hävdade Donald för mer än tre år sedan att han var kommen ur en svensk sperma. Härstammade från Karlstad i Värmland du sköna. Det var lögn. Möjligen en alternativ sanning, vem fan vet. Det är en tysk spermie som skapat talet om fake-news. Glöm inte det. I dag har vi söndertrasiga muslimer av krigets helvete som kommit till Sverige. Väldigt många är kreativa inom handels-och restaurangnäringen samt sjukvården. De skulle säkert kunna hyvla Moraklockor om det skulle bli på modet igen. En sak är då säkert. Muslimerna ringer inte på min dörr och vill frälsa mig som Jehovas Vittne. Det kan också vara jävligt gråa trista kostymer från USA som viftar med Mormonernas bok i ansiktet på mig. I natt drömde jag om att jag stod på Gustav Adolfs Torg i Malmö och skänkte bort herrkalsonger från Dressman till frusna svenska mäns rövar. Det gick så där. Polisen kom och körde bort mig och kalsongerna. Trosor från Hennes och Mauritz till damernas frusna svenska rövar vågade jag mig inte på. Då hade jag väl blivit dömt för förargelseväckande beteende. Snusk på allmän plats. Ja, det var detta som jag vaknade med i huvudet klockan fyra i morse. Jag gick upp och skrev av mig. Det kändes befriande. Moraklockan som ger så mycket inspiration började plötsligt ticka. Den kunde ha tillverkats av min morfarsfarfar i Malungtrakten ca 1840. En jävligt fuckad svensk klocka. Larsson hette han som hyvlade bäst. Om det nu har någon betydelse. Larsson. Svenskt så det förslår. Förresten hette min mor också Carlsson, Nilsson och Svensson. Något mer?
Det började en dag för över 40 år sedan. Jag fann noter till ”Kalle fra Uddevalle” på ett antikvariat i Göteborg. Låten hade framförts av Köpenhamnskabaretten 1920. Jag tyckte det var kul: dels bodde jag då i Uddevalla, dels kallades jag just för Kalle. Jag gav några kronor för noterna med fyndig dansk text. Sedan föll allt i glömska. ”Kalle fra Uddevalla”, vaknade till liv i ett av mina blogginlägg som en udda grej. Nu från Lomma. Inget hände. ”Kalle fra Uddevalle” dansade in i tystnaden. I går var det Karl-dagen. Jag skrev om det på Facebook (vi är sex karlar i familjen). Hängde på klippet från Youtube med "Kalle fra Uddevalle" som min son Johan satte samman förra gången om någon nu minns det. (texten fortsätter efter Youtubeinlägget): Mitt inlägg åkte även ut på en hemsida på Facebook för Uddevallaborna. Nu började det hända saker och ting. Uddevallabon, Frank Berghänel, skrev och berättade att, ”Kalle fra Uddevalle” var Kronblom på norska. Något yr i huvudet blev jag. Elov Persson började teckna Kronblom 1927, men tydligen fanns Kronblom på norska fast i Köpenhamn som ”Kalle fra Uddevalle”, 1920. Nu blev yrseln total. Det skulle bli värre. Mycket värre. Då hörde musikern och världsartisten, Thord Malmstöm, från Eskilstuna av sig till mig. Vi lärde känna varandra redan i början av 1970 i Uddevalla (!). Han vill hemskt gärna ha över notorna för att kanske göra en nyinspelning av, ”Kalle fra Uddevalle”. Ja, det var på tiden, tänkte jag. Så nu försöker jag lappa samman text och notor, så Thord kan göra svenske Kronblom på norska, men med dansk text som ”Kalle fra Uddevalle” framfördes en gång 1920 i Köpenhamn av Thord som inte var med då utan är med med en svensk text från Esklstuna 2017. Oj, blev nästan för mycket. Thord Malmström får sjunga ut oredan, så det blir ordning och reda med Kronbloms liv. Här nedanför Thord Malmström som nu får den viktiga uppgiften. Han ser laddad ut.
Jag lärde känna Johannes som barn. Mamman, Gudrun Brost, var stjärna på Malmö Stadsteater, med allt vad det innebar. Hennes rykte var väl inte världens bästa. Vi barn serverades både den ena efter den andra historien från den brusande teatervärlden. Johannes var busig och vandrade runt på skolorna i Malmö. En period hamnade Johannes på min skola, Rörsjöskolan. Han utmärkte sig genast, men vi fick en bra kontakt. Han berättade öppet om sina problem hemma. Det var inga små problem, om man säger som så. Började röka tidigt, vilket jag tyckte var tufft. Tog strid med lärarkåren. Det sågs inte med blida ögon av lärarna. En osedvanlig stökig elev. Även andra barn var rädda för Johannes. Det behövde de egentligen inte vara, för Johannes hade ett hjärta av guld. Vi var båda födde 1946. Johannes fick mitt stöd i sitt unga turbulenta liv. Jag var definitivt ingen buse, utan mer en lugn och trygg typ. Det trivdes Johannes med. Så gick åren. Johannes virvlade i väg i livet. Blev manager för diverse popband i Malmö. Sista gången vi sammanstrålade var på Kramers bar. Över en GT försökte vi komma underfund med livet. Johannes problem just då var Scenskolan han skulle söka in på. Hans skånska dialekt satte käppar i hjulet. Han berättade hur han slet för få bort de skånska diftongerna. Något han uppenbarligen lyckades med till slut. Våra vägar skildes åt. Johannes blev en berömd skådespelare. Då blev jag stolt. Johannes trasslade till det för sig och hamnade i fängelset. Då blev jag ledsen. Missa inte Johannes Brost i kvällens Stjärnorna på slottet. Han har varit med om många intressanta saker i livet. Gjort stora roller i TV-produktioner och film. Det gick alltså väldigt bra till slut för Johannes. Tack för det. FOTNOT: Ovanstående skrevs alltså den 28 januari 2017. För snart ett år sedan.
Eftersom vi inte veta så mycket vart det barkar vägen med den nye amerikanske presidenten, försöker vi svenskar trösta oss med den svenska politiken. Det är ingen lätt uppgift för en bildad eller obildad, att knäcka den labyrinten. Varken på denna sidan Atlanten eller på den andra sidan Atlanten. Möjligen är några stålarbetare och murare något gladare i USA. I Kiruna där hela staden ska flyttas är ingen alls glad. Mexikos president, Enrique Pena Nieto, är snarare jävligt sur: amerikanske murare får jobben medan han får betala kalaset för den där jävla muren. I Sverige har partiledarna trasslat in sig ordentligt i labyrinten. Där får man försöka reda ut härvan tillsammans med förbannade indianer och mexikanare. Och, inte att förglömma, Kirunaborna. Den glade som sitter på en bergstopp och spanar in läget i labyrinten med både kikare, byssa och förstoringsglas är Jimmie Åkesson. Det sägs att han är ett enda stort leende.
Den andra januari i år skrev jag på bloggen en rapport från en förbrukad fot. En liten blodblåsa hade plötsligt slagit upp, en bit från lilltån. Det var inflammerat. Läkaren på Vårdcentralen i Lomma gick till attack. Beväpnad med diverse penicillinkurer. ”Blodblåsan får absolut inte spricka,” sa läkaren och tittade allvarligt på mig. Jag raljerade om det på bloggen. Väldigt många engagerade sig i blåsan. Tack. Det bar sig inte bättre än blodblåsan började läcka och tömmas på blod och äckelpotta var. Inte alls fort. Till slut bildades ett djupt hål rakt in i foten, precis som ett kulhål. Skjuten i foten? Nej, inte alls, även om det såg så ut. Numera går jag på omläggning på Vårdcentralen var annan dag. Sjuksköterskan Linda kämpar tappar med hålet. Mellan varven tittar en läkare in och mumlar något. Än så länge vet vi inte hur dramat slutar. Foten utrustades i går med en vit frack. Fick ett lyft i tillvaron. Alltid något. Kampen rullar vidare. I sådana här lägen bryr man sig inte ens om Trump.
Affe har haft bråda dagar. Knappt har han kommit hem från Peru, innan det fick packas om och flyg till Sydafrika. ”Det är klart det blir slitsamt. Tidsomställning Peru, var icke att leka med. Husse blev mer än vanligt yr i huvudet. Packa upp, tvätta och packa ner. Det går stup i kvarten,” berättar Affe och skyndar ut till Afrikaplanet. I Peru bodde han hemma hos en familj som är ättlingar till de spanska conquistadorerna. Där åkte han på en överraskning. ”Ja, de döpte mig till Juan Alfonso de Velasques e Mantequilla. Om inte husse var yr i huvudet tidigare så blev han det då. Visst, ett storslaget namn. Det fick bli Affe, så husse kunde bli klar i skallen,” berättar det beresta gosedjuret för mig. Frågan är då om Affe är Sveriges mest beresta gosedjur? Ja, i vart fall är han på god väg. Husse har goda kontakter i Memphis rock`n`roll-värld. Så vem vet vart åt det barkar. Det kan bli drag under galoscherna. "Då får jag köpa mig ett bar galoscher", suckar Affe och sneglar på husse. Har du något berest gosedjur hemma hos dig. Hör då av dig till mig: callerockback@rocketmail.com
Jag vet inte om Donald Trump sitter och skrattar i det ovala rummet i Vita huset. Tycker världen är lättlurad. Jag har ingen aning om ifall det är tvärtom. Amerikas nye president kanske i stället rasar över världen som ser honom som en clown. Hur det nu än är med den saken, så utmålas Mister President in Great America som världens clown på de sociala medierna. Över hela jordklotet. På en och samma gång har människan nästan blivit mer berömd än självaste Jesus. Det är inte dåligt marscherat. De tunga politiska kommentatorerna vrider sig i plågor. Hur gör man nu? Tänk om det är en livsfarlig clown som ska göra America First? Ingen vet. Fram till dess får vi skratta åt holländarna som gjort denna lysande parodi på världens clown:
Jag tillhör inte den typen av människa som springer omkring fylld med hat. Jag hatar endast då det är läge för hata det som måste hatas för stunden. För tillfället drivs jag av två hatobjekt: den nye amerikanske presidenten och kvällens Guldbaggegala. Presidenten säger si ena dagen och det sa jag aldrig den andra dagen, fast han sa det en dag före den andra då han inte sa det alls. På köpet gav han oss ett nytt presidentord, fake-news. Det hatar jag och New York Times. Guldbaggegalen hatar jag alltid. Den ena påfågeln efter den andra spelar upp sig framför kameran. Filmerna som är nominerade har jag aldrig sett. Skådespelarna ofta okända. Allt annat känns öken som bästa klipp och bästa kostym. Då morrar jag alltid lite extra i TV-soffan. Jag går i gång först när en åldrad gammal känd skådis får en hedersbagge-minns Anna-Lisa Eriksson eller Harriet Andersson. Då ser jag plötsligt ljuset. Mitt hat smulas sönder. Varför stänger jag inte av TV:s eller byter kanal? Det går inte. Guldbaggegalan är beroendeframkallande. Det är så innerligt skönt sitta och tjura, klaga på allt och alla, som se en fotbollsmatch och inte se bollen. Förbannat skit och mög. Blir till ett havererat luftaggregat. 101-åringen är nominerad till åtta baggar. Jag har ingen aning, för jag har inte sett filmen. Skit också.
För att göra saker och ting enkelt. Det började för mer än 200 år sedan: trappers, en och annan udda äventyrare. Trappers kom till indianland för jaga ”gott om vilt”. Snart följde handelsmännen efter. Upprättade handelsstationer i vildmarken med en storslagen prärie, berg och djupa dalar. Indianerna bytte till sig gevär för några djurhudar. Efter det kom guldgrävarna och de enorma karavanerna med nybyggare från Europa som erbjöds land och ett hårt liv. Indiankrigen blomstrade. Järnvägen byggdes från öst till väst. Kavalleriet från Washington gjorde resten: slarvsylta av10 000-tals indianer samt deras levebrödet, bisonoxen. Överlevande stängdes in i reservat. I dag vill myndigheterna bygge en jättelik pipeline, Keystone XL, från Kanada till Texas. En rörledning med råolja rakt igenom den sista biten av heligt indianland. Indianerna protesterade på plats utanför Vita Huset i Washington. Barack Obama lyckades stoppa 7 miljarders (dollar) projektet 2015. Sedan blev Donald Trump president i Amerika. Det första han gjorde på sin post var att skrota miljöavtal och annat. Full satsning framåt på gas, olja och kol. Allt för skaffa jobb. Indianerna förlorar den sista striden mot den vite mannen. Det känns inte riktigt rättvist.
Hur mycket är en människa värd? Snittpriset för en begravning är, enligt Fonus, 33 000 kronor. Den billigaste med en reakista går på ca 13 000 kronor. Vid en extra handtryckning kan det också bjudas på en vacker sång av en skolad röst som inramning till ditt tack och farväl. Det är prislappen för din sista färd till de sälla jaktmarkerna. Är då detta priset för hur mycket en helt vanlig människa egentligen är värd? Nej, naturligtvis inte. Bara en liten randanmärkning vad prislappen är för super-duper-talangen i fotboll, Alexander Isak, i AIK. Den tyska storklubben, Borussia Dortmund, sägs vara beredd lägga upp 84 miljoner för 17-åringen. Genast fjädrar Stockholmspressen upp sig och skriker ut med stora bokstäver: ”Alexander Isak blir den dyraste fotbollsspelaren i Sverige.” Där har man allt fel. Zlatan Ibrahimovic, värvades 2001 från Malmö FF till Ajax för 82 miljoner kronor. Rekord sedan dess. Jämförelsevis värvades skyttekungen, Gunnar Nordahl, 1949 som Sveriges förste svenske professionella fotbollsspelare någonsin, till Italien och AC Milan. Övergångssumman var 75 000 kronor samt en månadslön på 1500 kronor (Wiki). För platta till Stockholmspressen gick jag in på SCB, Statistiska Centralbyråns prisomräknare. Där kan man få fram hur pass mycket inflationen påverkat penningvärdet genom åren. Räknas då Gunnar Nordahls 75 000 upp till dagens penningvärde hamnar vi på övergångssumman 1 354 394 kronor och 53 öre. Då ska man också ha klart för sig, köpstyrkan 1949 var något helt annat än i dag. Du fick mycket mer för pengarna. Sedan tog jag beloppet 82 000 000 som Ajax fick betala för Zlatan 52 år senare. Det blir i dag 97 151 717 kronor och 5 öre. Alltså 13 151 717 miljoner och 5 öre mer än AIK får för Isak. Därmed är Zlatan fortfarande landets dyraste fotbollsspelare. Sedan får Stockholmspressen säga vad de vill. Andra sidan tror jag inte Zlatan nöjer sig med en genomsnittsbegravning för 33 000 spänn, när den dagen kommer. Det finns maffiga Chicago-kistor för 60 000 och uppåt. Fast det är en helt annan historia.
Det räcker inte ens vara trollkarl. Amerikas nye president, Donald Trump, kommer aldrig få samman plus och minus. Den havererade matematikerns installationstal spred förvåning över världen. Det var nämligen inget politiskt linjetal alls. Det var ett tal som platsat i en lokalrevy. Det var också ett tal som både du och jag, utan den minsta politiska erfarenhet, skulle kunna skriva. Den vanliga människan vill bli överraskad med goda reformer samt en bubblande framtidssyn. Handfasta politiska budskap. Det kom aldrig. Visst är USA ett nedslitet land. Behovet av upprustad infrastruktur enorm. När man bilar i landet ser man tömda fabriker samt fallfärdiga tomma hem. En gång körde jag genom ett samhälle i lövbältet, Pennsylvania. Husen gapade rangligt tomma som om de boende fått eld i baken och lämnat allt i vild flykt. Det är inget snack om saken. USA behöver en rejäl ansiktslyftning. Det har Donald Tramp helt rätt i. Ford samt andra biljättar kan möjligen återbörda enklare tillverkningsindustri. Producera fullskaliga bilar i USA är helt omöjligt. De skulle bli alldeles för dyra. Ingen människa kommer ha råd köpa bilarna. Om terror hette det: ”Radikal islamisk terrorism, ska utrotas fullständigt från jordens yta.” Jo, precis så sa Trump. Om jag fattat saker och ting rätt, återstår endast ta till atombomben och förvandla Iran, Irak och Syrien till parkeringsplatser. Det kommer naturligtvis inte att fungera. Banne mig om inte världen lyssnat på en havererad matematiker: 1+1=3 och 2-1=4. Nej, det gör mig inte alls orolig. Enbart spännande och följa hur länge han blir kvar på posten som Amerikas president. Kineserna kastade snabbt ut ett bete. De vill testa om Donald hugger. Och hur han hugger. Däremot får Vita Huset en first lady med klass. Melania Trumps Ralph Lauren kreation i ljusblå kashmir urtjusig. Överglänste makens tafatta försök leka politiker. Jag kom och tänka på den allsvenska fotbollssäsongen några månader bort. MFF:s färger var det enda som blev rätt vid den här installationen av Amerikas president nr. 45, Washington DC.
Väggarna i presidentbostaden i Vita Huset, Washington, gapar tomma. Alla inramade foton på Barack Obama är bortplockade. Det gapar tomt vitt mot
besökaren. Vita Husets CNN korrespondent, Jim Acosta, tog den symboliska bilden som redan i dag kommer fyllas upp med Donald Trump. Jim Acosta är för övrigt Trumps speciella hatobjekt. Det var åt honom Trump skrek tyst, ni har bara falska nyheter, på den beramade presskonferensen. CNN och Jim Acosta har väl aldrig någonsin tidigare blivit så tillplattade av en blivande president i USA. Jim Acosta smög iväg och tog sedan bilden här ovanför. Dagens installationsfestligheter vid National Mall blir något alldeles extra. Säkerheten rigorös. 28 000 säkerhetspersonal, plus milis, all annan bevakningspersonal, stängsel, gatubarriärer, krypskyttar och vägspärrar. En rad demonstrationer vid de 20 kontrollpunkterna. Dessa ska hindra folk tar sig in på National Mall i Washington. Fast allting är egentligen helt osannolikt. Vem hade kunnat drömma om att hela familjen Trump, en dag skulle stå uppradade vid Lincoln Memorial i Washington DC. Var det inte familjen Hillary Clinton som skulle stå där?
Olof Palme varnade ofta för ”högerspöket”. När Anna Kinberg Batra blev Moderatledare varnade jag sossebossen, Stefan Löfven, för högerspöket. Två år senare dyker spöket upp. Idag meddelade Moderatledaren, att hon är beredd fälla regeringen med hjälp av Sverigedemokraterna. Ett gemensamt budgetförslag med de övriga i Alliansen är tydligen en utopi. För driva igenom budgeten, utesluts inte ett stöd från SD i de olika utskotten, enligt Anna Kinberg Batra som vässar klorna. Statsminister, Stefan Löfven, kallar till presskonferens. ”Det ger intrycket av ett moderat ledarskap som totalt har tappat sin kompass,” säger han och rynkar ögonbrynen. Moderatledaren laddar alltså för att fälla regering Löfven. Allianskamraterna vill inte alls hänga på. Jo, Kristdemokraterna som är på väg raderas ut, vet egentligen inte varken ut eller in. De övriga tar avstånd. I vassen lurar Sverigedemokraterna. Stefan Löfven har fått sitt högerspöke. Dubbelt upp. Det var Olof Palme som myntade uttrycket. Dåtidens moderatledare, Gösta Bohman, fick ge högerspöket ett ansikte. ”Det är här nu och visar sitt fula tryne,” sa Olof Palme. Det är ord som Stefan Löfven nu tar med sig in i nattsömnen. Politisk cirkus kan det också kallas för.
Björn Ranelids författarskap, har vi lärt oss mycket om. Mer ska det bli i TV i februari. Mycket, mycket mer. Däremot vet vi inte mycket om Björns storebror Håkans konstnärskap. Håkan Ranelid är en färgstark personlighet-se bild till höger. Det var han redan i de tidiga ungdomsåren, då jag lärde känna honom. Jag tror aldrig vi pratat många vettiga ord med varandra. Det blir mest en vansinnig rolig galenskap som det inte finns någon början eller slut på. Livet exploderar i en färgsprakande show, precis som Håkans omåttliga skaparkraft. Håkan sätter verkligen färg på livet med sina tavlor. Jag älskar färgexplosionen som går i ett virvlande tempo med en central bromskloss: en gammal bil, klocka, kontorsstol eller vad som helst. Här följer en bloggvernissage av Håkan Ranelids färgsprakande konstvärld. Tala om att sätta färg på världen och inte minst bloggen.
Det finns listor och så finns det listor. Tidningen Land har nu presenterat sin digra lista över landets hetaste lantisar 2016. 100 personer som betytt något för landsbygden rankas med presentation och viss motivering. Jag hittar mängder av personer på listan norr om Skåne som på sitt lilla vis strider för en levande landsbygd. På plats 39 finner jag Sven Ekberg, Öland. Grattis, Sven. En gammal kompis som ligger bakom Ölands berömda skördefest. Med över en kvarts miljon besökare borde Sven placerats betydligt högre upp. Ser honom som klart större än vinnaren PO Tidholm. Om man nu ska ha någon åsikt alls om saken. Lomma kommun som skämts bort, med att alltid placera sig högt på alla tänkbara listningar över i stort sett allting i landet, finns inte alls med. Vi har alltså ingen lantis av värde i vår lilla kommun. Kommunhövdingen, Anders Berngarn, får ta sig en funderar över nesan. Det kanske är helt rätt. När såg vi senast en kossa i byn?
Ja, när kommer filmen om den underbart galne, Johnny Bode (1912-1983)? Mannen som komponerade otaliga populära örhängen. Skrev en succéartad operett i Wien, Liebe in Tirol. Skicklig pianist. Ägde själv en ljus och fin röst. Fast mest känd som storbedragare, makalös skojare och så då, Bordellmammans visor. En klassiker i dag. Historierna om Bode är så många och otroliga att de ryms inom två bokpärmar. Arvikajournalisten, Ingmar Norlèn, skrev två böcker om Bodes bravader. En underbart rolig läsning. Märkligt att ingen gjort film om denna osannolika människa inom den svenska nöjesindustrin. Innan, Ingmar Norlèn, dog för snart tre år sedan, avslöjade han för mig de hemliga planerna på en film om Johnny Bode. Jag lovade att inte skriva om filmplanerna. I och med att Ingmar Norlén numera gått till de sälla jaktmarkerna, anser jag mig befriad från det löftet. Därför kan jag för första gången berätta om att filmplanerna. Ingemar Norlèn kunde det mesta om Johnny Bode (fullärd blir ingen). Han berättade för mig, att han kontaktats av Felix Herngren. De träffades och spånade på en film om Bodes liv som kunde bli hur rolig som helst. Då dyker hundraåringen som hoppade ut genom ett fönster upp i Felix Herngrens liv. Resten är historia. Filmen om Johnny Bode lades i malpåsen. Någon borde ta itu med den malpåsen. Min son Johan ger mig förslaget om vem som ska spela Johnny Bode. Henrik Dorsin. Klockrent. Den filmen rätt gjord är en given succé. Bilden här nedanför, Ingmar Norlén, med sina två böcker om Bode. Material om galenpannan finns det alltså gott om. FOTNOT. Läs mera här. Mona Sahlin Johnny Bode-priset.
Förlåt en yngling. Den moderna tekniken gör mig knäsvag. En stackars sate som jag, som fanns till långt innan TV-apparaterna erövrade Sverige, blir rörig i huvudet som redan är rörigt av: appar, knappar, gilla, twitter, bloggar, hemsidor och så hela världens lilla kelgris med över 3 miljarder medlemmar. Facebook. Facebook är ständigt under utveckling. En jättelik kommunikationsplats mellan människor i hela världen. Detta KAN vara det senaste. Säker är jag inte alls. (texten fortsätter efter bilden)
Häromdagen fick jag plötsligt upp den här världskartan på Facebook. Mängder med små blå prickar på. Jag stirrade förhäxat. Hade Facebook fått blåa hunden? Jag satte markören på en blå punkt borta i Asien. Upp poppade genast, Huong Pham, 25 år, från Ho Chi Minh-staden (tidigare Saigon). Denna vackra kvinna satt mest och tittade på mig. Jag stirrade förvånat tillbaka. Fröken Pham började prata. Vietnamesiska. Jag förstod noll. Plötsligt började hon sjunga: ”Happy birthday to you, happy birthday to you...” Jag bugade och tackade. Även om födelsedagssången kom åtta månader för tidigt. Huong Pham blev miss Vietnam 2015, upptäckte jag snart. Jag borde sjunga något tillbaka. Nu satt jag stum av förvåning. Jag hade hamnat på Facebooks livevideo. Helt fantastiskt. Plötsligt fick jag inte bara fröken Pham i mitt vardagsrum, utan hela världen. Denna skönhet vinkade till mig. Jag vinkade tillbaka. Ja, vad gör man? Sätter markören på nästa blåa punkt.
Meddelas endast på detta vis.
Citerar direkt beslutet:
”Johnny Bode-sällskapet ger 2017 års Johnny Bode-pris till före detta riksdagsledamoten, ministern, partiledaren och samordnaren Mona Sahlin.
Priset delas ut till en kulturpersonlighet eller annan offentlig person som under det föregående året agerat i kompositören, sångaren och skandalartisten Johnny Bode-Delgadas anda, på så vis att han eller hon trampat i klaveret, skapat en skandal eller på annat underhållande vis visat fräckhet och/eller ställt till det för sig själv och sin omgivning.
Priset består av ett diplom samt en summa pengar som Johnny Bode-sällskapet redan festat upp på en bättre restaurang. För Mona Sahlins del rör det sig om 5 891 kronor och 50 öre som sällskapet åt och drack gott för på Drottning Kristinas Jaktslott i Göteborg under sitt årsmöte den 5 januari. Kvittona har bifogats diplomet som vi skickat till Sahlin. Dessutom skänker vi henne ett par vita handskar med Johnny Bode-sällskapets logotyp på.” FOTNOT. Det är jag som lagt in den lilla bilden på MonaSahlin.
