Aldrig någonsin skulle varken min farfar eller morfar drömma om något liknande på sin tid.
Det går inte en dag utan jag uppvaktas av lättklädda unga damer med käcka utrop.
Det är inte alls konstigt om en stackars sate blir gubbsjuk.
Med blickar och kroppar som skulle kunna få isen att smälta på Antarktis utan klimatpåverkan, vill de inte annat än förföra mig.
De skola icke veta vad de sköna tänkas kunna få: en gammal gubbe som är ett vandrande apotek med urininkontinens, samt ett minne som snart skickar in gubben i drömmarnas värld.
Visst, jag fattar grejen.
Det är mera plockfåglar än lockfåglar som fjädrar upp sig för mig i dessa attacker.
Familjen behöver inte vara orolig.
Var har jag lagt mina glasögon?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar