En ständigt tjutande mistlur i skallen. Outhärdligt att leva med.
I Sverige tömde vi snabbt ut läkarkårens resurser.
Inget hjälpte. Läkarna gav till slut helt enkelt upp.
Livet utvecklade sig till ett helvete för Johan.
Dag som natt.
En dag bestämde jag mig: det fick vara nog.
Pappa skulle leta upp världens bästa hjärnkirurg. Var han eller hon än befann sig på jordklotet. Det skulle visa sig inte vara helt enkelt.
På den tiden fanns inte Internet. Det gick alltså inte att googla sig fram efter en lösning. Det blev ett vanligt journalistiskt hantverk.
Jag satt ofta på Lomma bibliotek.
Läste.
Bläddrade.
Letade i otaliga böcker.
Ringde, kors och tvärs.
Skrev brev. Än hit och än dit.
Jagade efter den berömda nålen i höstacken.
Vände upp och ner på Europa.
Världen.
Inget, absolut inget, kunde stoppa mig.
En höstdag 1990 flög Johan som nu var 13 år och jag till USA.
Chansning.
En liten strimma av hopp.
Vi hamnade på Presbyterian Hospital i Pittsburgh. Ett enormt stort sjukhus. Berömt för sina fantastiska läkare.
Johan undersöktes.
Det visade sig gå operera skadan i hjärnan som förorsakade Johans tinnitus. Vi fick noggrann information om riskerna.
Operationen mycket riskfylld: bli förlamad, avlida eller bli frisk. Procenten jämt fördelad 50/50.
Ingen från Europa hade tidigare genomgått operationen i hjärnan.
Johan tog själv beslutet.
”Jag orkar inte leva med det här. Det får bli operation."
Jag grät i Pittsburgh. På andra sidan Atlanten hemma i Lomma grät mamma Anna-Lena och storebror Daniel.
Johan stålsatte sig. Visade ett oerhört mod. Ingen tvekan alls.
Det var dessutom bråttom med operationen. En form av mikrokirurgi i hjärnan. Vi fick några dagar på oss att hämta oss.
Det bästa av allt.
Johan skulle opereras av världens bästa hjärnkirurg, Dr Hae-Dong Jho, ursprungligen från Sydkorea.
Operationen gick mer än bra-se den översta bilden på löpsedeln som är från själva operationen.
Johan blev helt återställd. Är så än i denna dag, 26 år senare.
Därför kan Johan på lördag den 3 december klockan 12.00-14.00 släppa sin femte barnbok på Lomma Bibliotek, Fummel & Drummelrekordet på IDUS-förlag.
Flax och Rekordfarfar på nya hisnande äventyr.
På plats är också bokens illustratör, Johanna Arpiainen.
Allmänheten hälsas välkomna.
Om jag är stolt?
Ja, orden räcker inte till: det som kunde varit omöjligt blev möjligt.
Författare.
Klang i det ordet.
Bättre än så här kan inte en pappas berättelse om sin son sluta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar