Jag träffade en mycket bekymrad Ali i dag på förmiddagen (onsdag). Borta var Alis i normala fall breda leende som vi Lommabor lärt oss tycka om, när vi besökt Alis butik, Frukt & Grönt.
Jag skrev i måndags om Alis familjs situation i krigets Irak i staden Kirkuk.
Problemen med att få igenom ett telefonsamtal. IS krypskyttar som lurpassar på taken och skjuter på allt de ser utomhus. Någon mat, el eller vatten finns inte. Familjen försöker överleva genom äta lite mjöl.
Läget var/är prekärt för Alis tre systrar, 30-, 43-, och 48 år gamla samt, inte minst, de 10 barnen.
Männen är vid fronten, om det nu finns en front, och krigar för den kurdiska armén, Peshmerga.
”Nu är det också röken. IS fyller däcken med gas som exploderar. Kemiska fabriker sprängs i luften och mycket annat. Röken som omgärdar Kirkuk är mycket giftig. Den tränger också in i bostadshusen. Livsfarlig att andas in. Min familj har inget att skydda sig med. Förstå min oro,” berättar Ali och knäpper på sin mobiltelefon.
Kirkuk syns knappt i den giftiga röken.
Ja, det är ett helvete.
I verkligheten.
I Lomma också, känns det som.
Jag klappar om Ali.
Känna medlidande.
Det är allt jag kan göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar