Detta är en berättelse om den knäppaste av knäppa drömmar. Det är också en berättelse om den roligaste drömmen jag någonsin har upplevt i mitt humoristiska liv.
En av sommarens eftermiddagar, var det tid för en liten napp.
Då dök den upp.
Drömmen om en egendomlig kanon som såg ut som på bilden jag skapat här ovanför. Tre Jönsar hade tillverkat kanonen.
De skröt och skrävlade om dess förträfflighet. Poängen var att den sökte själv upp fienden innan den avlossade bössan, så att säga.
Det var tid för demonstration.
Jönsarna hängde upp mackapären i taket.
Kanonen vilade fritt några meter ner.
”Nu ska du få se,” sa en av Jönsarna och tryckte ner avfyringsknappen som var ilsket röd. Kanonen började söka mål.
Den passerade endast någon meter förbi mitt ansikte. Visst, det var ett nervöst ögonblick. Fortsatte.
Svängde förbi nedre kortväggen och vidare över till den tomma tegelväggen mitt emot mig.
Då plötsligt small det.
En sjukhelvetisk smäll som sprängde ett stort hål i den fiendelösa väggen.
Murbruket rök.
Stenflisor flög.
De förvånade Jönsarna klättrade upp till hålet som kanonkulan rivit upp i väggen. Två av dom försvann genast ner i det svarta bråddjupet. Fallet slutade med ett ljudligt brak som en soptunna töms i sopbilen.
Den tredje, en svart man, gick samma väg. Från gapets mörker lyckades jag uppfatta Jönsarnas-Hallå-samt den svarte mannens förvånande ögon som hängde kvar egendomligt länge i luften.
Han bar även en svart keps med skärm.
Allting var så dråplig, att jag började gapskratta. Jag har aldrig skrattat så innerligt gott i en dröm. Det var ingen hejd på det. Skrattet klingade så gott att det väckte mig. Jag fortsatte skratta, men nu helt vaken.
Till slut fick jag torka bort tårarna. En högst märklig upplevelse.
Bilden här nedanför som jag också skapat, är väggen med hålet efter kanonkulan. Ett rejält hål.
Slutsats.
Det är den roligaste dröm jag någonsin upplevt. Vad som egentligen var så roligt, blir jag inte riktigt klok på.
Grunnar fortfarande med ett leende över hur det slutade för Jönsarna. Kanonen blev i alla fall ingen hit.
Någon som vet?
Det är naturligtvis målsättningen. Idag firas kvicksilverbröllopsdagen (47 år).
Kvicksilver.
Det låter inget vidare. Därför ligger vi lågt med firandet.
Diktatorn, Josef Stalin, fick sina gaddar lagade med kvicksilver för över 100 år sedan. Men så blev han också en knäpp figur med mycket blod på sina händer.
Nä kvicksilver går bort.
Istället satsar vi på GULDBRÖLLOP.
50 år.
Runt 1095 dagar kvar.
Någon dag till om en skotte tränger sig i mellan.
Då är det läge slå klackarna i taket.
Jag föreslog hustrun att vi tar familjen med oss och gifter om oss i Las Vegas, Elvis Wedding Chapel.
”Lagar din tandläkare dina tänder också med kvicksilver,” fick jag till svar.
Ack ja, en stackare får slita med frågan. Familjen jublar, naturligtvis.
Inte så konstigt.
Vem vill inte komma till Las Vegas?
Hur som helst, så tuffar vi på mot GULDBRÖLLOP. Faktiskt mycket större än en olympisk guldmedalj, så det så.
Rock on!
Lommas krogliv i svaj. Krogar kommer och krogar lägger ner. Det finns en som aldrig glöms bort av de boende.
Lomma Krog.
Saknaden är som f d löjtnanten i pansartrupperna, Pär Stureson, säger, enorm, ja, så det nästan gör ont.
Krogen som slog igen för snart tio år sedan har t o m en egen grupp på Facebook. Jag förstår saknaden.
Krögaren, Anders Aasa, kom från Pajala och slog upp krogen några år in på 1990-talet: ett eget koncept med strimlad godsägare och dassalock på menyn, tidningssidor i taket och ett sjuhelvetes håll-i gång.
Hela Lomma började gunga. (texten fortsätter efter bilden)
Till julen 2003 var det ett ös utan dess like med Pedalens pågar i spetsen.
Pär Sturesson är en av dessa nostalgiker som håller igång minnet från den här tiden. Han har till och med varit i Gällivare och hälsat på Anders Aasa. Där driver Aasa i dag tillsammans med sina bröder, Quality Hotel Lapland.
”Ja, vi saknar verkligen Lomma Krog. Det var tider det. Full fart. Det är annat än dagens krogliv i Lomma. Finns det för övrigt något sådant, frågar han sig.
Så var det till slut, det där med kakburken. Det är min mors gamla skamfilade kakburk som Pär fick av mig, för några år sedan.
Vad har du i kakburken i dag, Pär?
I veckan kunde jag avslöja byggbolaget, Veidekkes, förslag till detaljplan för den framtida utbyggnaden av Lomma centrum fram till Oscars bro. Jag uppmanade också de boende att protestera mot planerna att låsa in Höjeågatan.
Det ska ni har klart för er inte uppskattades. Varken av de styrande eller den arbetsgrupp med tjänstemän i Lomma kommun som nu jobbar så svetten lackar med färdigställa detaljplanen.
Det man minst av allt just i detta läget vill ha, är bråk om detaljplanen som knappast finns ens på kommunens papper.
Det blev en brandkårsutryckning av kommunhövdingen, Anders Berngarn (m).
Demokrati.
Visst, men inte just nu.
I ett inlägg i Facebook betonar han dock, att man ”diskuterat hur vi löser den inlåsning som drabbar Höjeågatan idag.”
Samt avrundar med att, "det finns inget att protestera mot”.
Jodå, säger jag.
För protestera kan man alltid göra.
Färdigt eller ofärdigt.
Min avsikt med hela baletten, var att pröva reaktionen när demokratin kommer till byn. För den dagen detaljplanen är fix och klar, kommer den att ställas ut på biblioteket för allmänheten.
Då är det kört.
Det kallas demokrati.
Eftersom det här är en omfattande byggnation som kommer beröra varje medborgare i byn, anser jag att det inte är helt fel att låta de boende redan nu göra sin röst hörd.
Det visar sig inte vara lätt när demokratin kommer till byn.
Anders Berngarn får väl banka vidare på mig.
FOTNOT: Om du skrollar nedåt till inläggen den 23-och 25 augusti, så kan du läsa vad jag publicerat i frågan. Om du inte redan har gjort det. Kör i så fall en repris.
Jag har publicerat 3450 inlägg på bloggen sedan starten i juli 2008. Möjligen handlar hälften av dessa om den miljö jag lever och verkar i.
Lomma.
Aldrig har jag varit med om maken till lämmeltåg in på bloggen med Lommabor som under de senaste dagarna.
Det började i tisdags.
Jag avslöjade byggbolaget, Veidekkes, förslag till detaljplan från Lomma centrum fram till Oscars bro. Det var som dra ur en propp.
I torsdags fyllde jag på med ett inlägg, där jag manade till protester. Höjeågatan riskerades ”låsas ”. Hundratals boende skulle drabbas.
Då ökade trycket på bloggen.
I går skrev jag så om krogdöden i Lomma. Det blev en (full)träff, om herrskapet förstår vad jag menar.
Det var rekordvarmt ute.
Det blev överhettning även på bloggen.
Nej, jag har aldrig upplevt något liknande.
1000-tals Lommabor tog del av vad jag skrev. Väldigt många av besökarna kom från mina länkade inlägg på Facebook.
Makalöst.
Är ordet.
Tid för avkylning.
Tack till alla er som tittade in på bloggen.
Jag lovar.
Det kommer mera.
För knappt ett år sedan började kroglivet blomstra på allvar i Lomma. En handfull nya spännande restauranger slog upp portarna.
Det blev en kort blomstringssäsong.
I vintras slog kinesen Xu Xiang Bin-se den inlagda löpsedeln-igen sin krog.
Där finns Ny Hamn i dag.
En annan kineskrog.
Framtiden oviss.
Slaktaren vid Centrumtorget överlevde i alla fall vintern.
Förhoppningsfullt.
Kvarterskrogen, Gasolin, vid Centrumtorget är nu till salu. Ligger ute till försäljning för 820 000 kr hos Företagsmäklarna.
Det blev en kort visit i Lomma för Gasolin.
Ännu kortare verkar kroglivet bli för Azzurro som tog över efter Oliveras i mars förra året. Trots ett kanonläge med härliga Lomma Beach i blickfånget, får man inte morötterna att gå ihop.
Det stängs och öppnas lite hur som helst. Just nu lyser i sommarens sista sköna dagar, ett trött meddelande på en vintunna: Stängt p.g.a personalbrist.
Rörigt, minst sagt.
Många Lommabor saknar maten på Oliveras. Azzurros problem kan vara bristen på duktiga kockar.
För ska sanningen fram (1), så har inte Azzurros matkonst varit mycket att skriva hem om. Lägg därtill en hårt kritiserad serveringspersonal (2) som sågas rejält i de sociala medierna.
Det är allt tur vi Lommabor har pizzerian, La Mare, och sanslöst populära, Fiskboden. Där är det fullt ös, så fjällen ryker.
Hopp om kroglivet i Lomma?
Javisst.
Fast en liten Pub med god husmanskost, hade inte varit helt fel.
När den politiska ledningen i en kommun planerar vända upp och ner på samhället, måste du som medborgare vara på tåspetsarna. Vi tar planerna om den planerade ombyggnaden från Lomma centrum till Oscars bro.
Ett kommande miljardprojekt.
Det är ett bra exempel.
I höst kommer detaljplanen att presenteras. Det är målsättningen. Just nu jobbar de kommunala tjänstemännen för fullt med färdigställa planen som kommer påverka alla Lommabor.
När de är klara kommer sedan planen att läggas ut till allmänheten för synpunkter. I Lommas fall vanligtvis på biblioteket. Det är så god demokrati fungerar.
Problemet är att saker och ting redan i stort sett är spikade av den politiska makten. Så är den normala gången i alla kommuner.
Det är mer ett spel för galleriet.
Givetvis kan du överklaga saker och ting. Det leder oftast till en trist fördröjning av igångsättande. Inte mer.
I tisdags kunde jag på bloggen avslöja, att flera hundra person boende i de fyra bostadsrättsföreningarna i hamnen med Höjeågatan som enda blodåder, riskeras ”låsas in”.
Nu är det alltså läge att protestera. Det kan vara för sent när detaljplanen visas upp för allmänheten på biblioteket.
Då är klockan redan fem över tolv.
Ett annat direkt resultat med att ”låsa in” Höjeågatan, kan då också bli, att även de boende utefter Karstorpsvägen drabbas av ökad trafik. Där klagas redan i dag över nuvarande trafiktäthet.
Så-upp till kamp.
NU!
FOTNOT. Läs också mitt blogginlägg i tisdags. Skrolla en bit ner.
Såg ni första delen av dokumentären om f d statsminister, Ingvar Carlsson, i förra veckan?
Folkhemspojken.
Ett vänligt porträtt om en vänlig man som kunde vara vass när det brann i de politiska knutarna.
Ingvar Carlsson är nämligen i grund och botten en mycket vänlig person.
Jag vet.
För över 25 år sedan gjorde jag en släktforskning i den Carlssonska släkten. Ingvar Carlssons var helt med på noterna. Det var nödvändigt.
Ett sådant här projekt kräver ständiga och väldigt nära kontakter. Jag hade en s k direktlinje till landets statsminister.
Tämligen unikt i dagens journalistvärld kontra makthavare.
Det var då jag kom landets statsminister riktigt nära.
Trots att jag plågade honom med ständiga kontrollfrågor, var han alltid en mycket bemötande och vänlig person.
Jag minns när jag sedan överlämnade släkttavlan till honom och hans bror uppe på Rosenbad. Ingvar Carlsson var lycklig som ett barn.
Precis som han sa i TV-dokumentären, så fann jag inga skandaler i den Carlssonska släkten. Det var mest rediga bönder i Kinnarumma utanför Borås. Då grävde jag mig ändå ner till 1600-talet.
I kväll sänds andra delen i SVT.
Gissa om jag sitter klistrad.
FOTNOT. På översta bilden står jag och håller upp Ingvar Carlssons släkttavla. Jag behöll givetvis en kopia.
Om Lommaborna är trötta efter 12 års byggröra, är det inget mot vad som komma skall: den planerade ombyggnaden av centrum till Oscars bro.
Vid första anblicken kanske det inte ser så märkvärdigt ut. Tränger man in i planerna för kommunens framtida ombyggnad, blir det en helt annan sak. Alla Lommabor kommer att drabbas på ett eller annat vis.
Kommunhövdingen, Anders Berngarn, säger till mig:
”Vi jobbar just nu mycket intensivt för att bestämma omfattning av bebyggelse och utseendemässigt hur området ska gestalta sig i detaljplanen. Sedan förhandling med Veidekke och om vi kommer överens startar detaljplaneringsarbetet. Med risk för överklagande får vi nog räkna med första spadtaget om tidigast två år.”
Jag har nu lyckats rycka loss Veidekkes fem planförslag. Det är inte helt lätt att knäcka denna nöt för en lekman. Det handlar trots allt om nästan en miljardsatsning. Det är mycket att ta hänsyn till: Lommastråket måste tätas, nya affärer, bostäder, kulturhus, parkeringsplatser, gångstråk anläggas, vägar stängas och tusen saker till.
Risken är att flera hundra personer som bor utefter Höjeågatan i hamnen blir instängda. Inte helt, men nästan.
De kan i framtiden komma att få ta en vid sväng kring hela Lomma för att nå ut till motorvägen eller köra till Lund.
För mig-en lekman-tornar problemen upp sig. Så här ser i alla fall det norska bygg-och fastighetsföretaget Veidekkes fem förslag för ombyggnaden av Lomma ut.
Jag ber om att få återkomma i ärendet.
Då med en nötknäppare.
Det är sådan här skaparkraft jag gillar. Ja, jag blir nästan på tårögd.
Lommatjejen, Maja Lindberg, drabbades av bröstcancer för över ett år sedan.
Det vet alla som fått detta hemska besked, vad det innebär av smärtsamma tankar som tumlar runt i ens trasiga kropp.
Om familjen.
Om nära och kära.
Om själva livet.
Ett tomt hål uppstår.
För Majas del innebar det en tung behandling i kampen mot cancern.
Normalt är Maja en mycket duktig illustratör. Det fick hon lägga på is.
”För att fördriva de dagar jag kände mig bra satte jag igång med bokprojektet. Något måste jag göra för att skingra tankarna,” berättar Maja för mig.
Skaparkraften tog vid. Cancern besegrades sakta men säkert. Psykologiskt vann Maja en stor seger.
Lilla Bokstavsboken är nu klar och släpps den 1 september.
”Den 3 september mellan kl. 12-14 sitter jag på biblioteket i Lomma och signerar mina böcker. Boken är för barn mellan 3-6 år," fortsätter Maja.
Det blev alltså till slut en ABC-bok för barn. Alfabetet slog ut cancern. Det låter som en saga, men är faktiskt sant.
Maja, du har min största respekt.
FOTNOT: Vi som var med minns också Lennart Hylands berömda ABC-bok i Hylands Hörna för ca 50 år sedan.
Det flyter in äppelrapporter till bloggen.
I Kivik dignar träden med äpplen.
I Lomma tyder allt på något i hästväg (om man nu kan likna äpplen vid hästar).
I Dalby håller träden på knäckas av tyngden.
Det finns alltså tydliga tecken som pekar mot ett rekordår för äpplen i Skåne.
Wiki skriver om att det finns 7500 registrerade äppelsorter. Ingrid Marie är alltså långt ifrån ensam på banan.
Johannes röd höst låter spännande.
För inte tala om Jazz.
Visste ni att Ingrid Marie pollinerats av äppelsorten, Jonathan?
I det omfattande äppelriket är allt möjligt.
Själv skulle jag vilja sätta tänderna i Birgit Bonnier. Bara för det är ett sådant kul namn på en äppelsort.
Äppel, päppel, pirum...
Det börjar bli tid packa samman Rio-OS. En summering är på sin plats.
För att göra den kort: en härlig sportupplevelse förmedlat av Viasat.
För att göra den längre: finns skönhetsfläckar när det gäller vissa kommentatorer och experter.
Jag förstår mer än väl behovet av före detta aktiva som kan sätta oss in i alla möjliga omöjliga sportgrenar.
Vissa har tyvärr inte hållit måttet.
Den journalistiska talangen obefintlig.
Det rika fältet med kommentatorer, har medan OS-hysterin rasat in i våra vardagsrum, har i vissa fall gett oss tittare klåda.
Värst har varit Göran Zachrisson i golf som gett oss noll kunskaper men 1000 galna skratt. Det var väl inte meningen?
Robert Perlskog och Claes Hellgren har däremot varit lysande.
Rakt igenom.
Jenny Kallur hamnade helt fel.
Carolina Klüft börjar bli varm i kläderna.
Lasse Bengtsson.
Vad gjorde han där?
Lisa Miskovsky trögstartad.
Nörden i fotboll, Henrik Strömblad, alltid påläst, men totalt humorlös.
Wenström och Jihde säkra kort.
Så där kan man hålla på i evigheter.
Jag som är en gammal mupp, saknade tidtagaruret.
Den unga generationen av kommentatorer borde lärt sig av den gamla trimmade gardet. Hur man bygger upp en spänning.
Saknaden av tidtagaruret blev tydlig i går.
Lisa Nordén tappades bort helt i triathlon.
Jenny Rissveds makalösa guldlopp, hade blivit ännu mer dramatiskt med ett vanlig tidtagarur. Lär av SVT, Viasat.
Deras produktion av Vasaloppet med Jacob Hård i spetsen är en bra skola inför nästa OS i Tokyo 2020.
Lite skidvalla skadar aldrig.
Var kom den tjejen ifrån?
Jenny Rissveds cyklade hem OS-guldet i mountainbike på ett helt suveränt vis. En ung tjej som var med i loppet för att se och lära.
Guldet planerades till OS i Tokyo 2020.
Då slår hon till som hon vore född på hojen. Visade upp en överlägsen taktik och teknik. Inte ens krångel med kedjan kunde hindra denna kvinnliga fantom. Det var helt enkelt härligt att skåda.
OS-guldet absolut ingen räknat med. Alla blev tagna på sängen. Inte minst medierna som inte visste riktigt hur man skulle göra.
Viasat gick i stället över och tjatade om damernas silver i fotboll. Nej, det här överraskande guldet slog ner som en bomb på landets redaktioner. Och bland journalisterna på plats i Rio-OS.
Ett svenska OS-guldet.
Mumma.
Tack, säger jag och smackar belåtet.
En olympiad öppnar alltid nya dörrar. Ut poppar alltid nya spännande idrottare som tex Usain Bolt i Peking 2008.
I Rio-OS fick dambrottningen ett genombrott i de svenska hemmen.
Vi gamla gubbar som tjatar om Gustaf Freij, Frank Andersson och de andra mossiga manliga brottarna, åkte på en flygande mara.
Tacka i först hand Sofia Mattsson för det. Hon buntade ihop en kinesiska på 29 sekunder och knep hem bronset i fri stil.
Med ett kapat ledband!?
Farbror doktorn blev nog inte så glad.
Det blev vi, däremot.
Då klassas man som en legendarisk hjälte. Framförallt hustrun som alltid rest sig upp och lämnat TV-soffan när brottning visats.
”Männens brottning i grekisk-romerskt, är ett enda bökande. Fruktansvärt trist. Nej, det här som tjejerna visar upp är verkligen brottning. Det händer verkligen saker i matcherna,” lyder hennes glasklara analys.
Jag sitter där med mina gamla grekisk-romerska brottare och känner mig som en kärring på hal is: överkörd av Sofia Mattsson som buntade samman kinesiskan med en s k Lindenare, tror jag greppet kallas för.
Dambrottning har verkligen erövrat de svenska hemmen.
I går prövade hustrun en flygande mara på mig.
Jag fick blomkålsöron.
Nya tider, Gott Folk.
Jag var tvungen gå upp i natt. Ville hemskt gärna se Usain Bolt skriva friidrottshistoria genom vinna 200 meters finalen. Det gjorde han, givetvis. Inte minsta problem.
I min ensamhet i nattmörkret knäppte jag bilden på Usain Bolt i startblocken. Det är väl så som konkurrenterna ser honom: ett monster på löparbanan.
Jag minns min förste sprinteridol från OS i Melbourne, Bobby Morrow, USA, som tog tre guld: vann 100 m på 10,5, korta stafetten samt 200 m på tiden 20,6. Nytt olympiskt rekord för 60 år sedan.
I dag är Bobby 80 år. Lever ett stillsamt liv.
Efter karriären blev han farmare och skicklig möbelsnickare.
Jag tror inte Bolt behöver bli möbelsnickare efter sin karriär.
Med 8 OS-guld som kan bli 9 med korta stafetten, blir han säkert en form av ambassadör med världen som arbetsplats.
Undrar just om Bolt kommer titta på kvällens final mellan Tyskland-Sverige?
Jag befarar det värsta.
Tyskland är alltid Tyskland.
En mardröm.
Hoppas bara inte tyskorna läst sönder den svenska bragdväggen. Risken är då, att de plockar ner den.
Bit för bit.
Usch, så spännande det blir.
Frågan är hur längre?
I natt springer Lovisa Lindh i ett av semifinalheaten till 800 meters finalen.
Mina OS-tankar går genast till Anna Larsson (1922-2003). Nora-Anna som hon kallades för, var en superkvinna på just 800 m.
Hon slog 1945 sitt tredje och sista världsrekord på 800 m med tiden 2,13,8. Ett världsrekord som stod sig i fem år. Svenskt rekord i 19 år.
Kom ihåg, att på den tiden sprang man på kolstybbsbanor samt osmidiga skor.
Nora-Anna förlorade aldrig ett lopp på 800 m.
Hennes problem var att damidrottare knappast räknades på den tiden. Nora-Annas favoritdistans fanns inte ens med på det olympiska programmet förrän i Rom 1960.
Frågan är då om dagens svenska stjärna på 800 m, Lovisa Lindh, kan bli en ny superstar som Nora-Anna?
Carolina Klüft har ännu inte ställt frågan i Studio Rio. Förmodligen har hon igen aning om vem Nora-Anna var.
Sport från stenåldern, är det endast vi gamla stötar som minns, har jag kunnat konstatera.
Då får jag väl svara på frågan själv.
Ja, faktiskt har Lovisa Lindh förutsättningarna att gå långt på 800 m. Hennes kvalificeringslopp i OS var rent taktiskt en fröjd att skåda. Dessutom kräm kvar i benen i slutet av loppet. Personligt rekord med tiden 2.00,04.
Det blir hårda bud i natt för Lovisa. Det kan gå hela vägen till final.
Fast bli en ny Nora-Anna måste först det androgyna muskelpaketet, Sydafrikanskan Caster Semenya, lägga av.
Carolina Klüft var också ute och cyklade efter Lovisas fina kvalificeringslopp. Hon förklarade luddigt att vi aldrig haft en svensk så långt fram på 800 m i ett OS.
Tid för den gamla stöten igen.
Damernas 800 kastades ut efter OS i Amsterdam 1928. Inga Gentzel (1908-1991) tog faktiskt brons på distansen i tulpanlandet. Hon slog också samma år världsrekord på 800 m för damer med tiden, 2.20,4.
Vid samma olympiad tog, Erik Byléhn (1898-1986), silver på 800 m med tiden, 1.52,8.
Fuska inte Carolina.
Läs på.
Vi stötar har OS-sprötet ute.
Här nedanför bilder på Inga och Erik.
Ja, så springer raketen,Usain Bolt, i finalen på 200 m i natt.
Det är en helt annan historia.
Det som ingen trodde skulle inträffa.
Inträffade.
I verkligheten.
En allsvensk fotbollsmatch på lilla Stadsparksvallen i Jönköping får avbrytas.
Därför en 17-årig galning från Södertälje (!) rusar in under matchen mellan Jönköping Södra-Östersund.
Den maskerade ynglingen attackerar Östersunds målvakt. Hur sjukt beteende som helst. Detta mitt i kyrkliga Jönköping.
På arenan fanns 4462 åskådare som bad till vår Herre om nåd.
Det som ingen trodde skulle inträffa.
Inträffade.
I går slog Sveriges duktiga damlag ut Brasilien från OS. Det fanns, enligt O Globo, 70 454 åskådare på plats, i mäktiga Maracanã Stadium, Rio de Janerio. Rekord, enligt O Globo igen, sedan ombyggnaden av arenan.
Hela 65 992 fler åskådare än på Stadsparksvallen i Jönköping. Ingen, absolut ingen, åskådare sprang in på planen under matchen.
Detta tarvar en liten fundering som inte gör en stackare klokare på något vis.
Kan det bli värre?
Ja, nästan.
För
kammaråklagare Pernilla Törslef släpper den gripne 17-åringen.
Vad fan är Sverige på väg, när t o m kyrkliga Jönköping är värre än Rio de Janerio. Sedan inträffar det ofattbara som inte skulle inträffa.
Inträffade.
I verkligheten.
Kammaråklagaren släpper ligisten lös.
Men Herre min Gud, som man säger i Jönköping. Någon jävla ordning får det väl ändå vara även i Sverige.
Tja, bara en liten fundering.
