Pokémon har rekordsnabbt blivit en världsfluga. Jakten pågår runt omkring oss pensionärer. Vi följer det med stigande förvåning.
Det finns bara ett, eller två, krux med det hela.
Hur kommer jakten sluta när skolorna börjar, om några veckor?
Vi kommer få lärare som drömmer mardrömmar om Pokémon-figurer som härjar i klassrummen. Det blir ett liv och kiv.
Regeringens egen skolgosse, Gustav Fridolin, kommer uttala sin förtjusning över jakten.
”Jag fångade själv en utanför Jan Björklunds bostad, minsann.”
Föräldrar ser sin sina. De minsta barnen upp till 10-11 tio år, äger oftast mobiltelefoner av billigare sort.
Enbart för ringa mamma och pappa.
Jag hör redan gnyende från mina barnbarn.
”Jag vill också ha en mobiltelefon, så jag jag spela Pokémon.”
I Lommas skolor finns det föräldrar som har mer än råd. Deras småttingar jagar redan för fullt.
Det finns också andra föräldrar som har mindre råd.
Några inte alls.
Räkna med ett hallybaloo ut av Guds nåde, när skolorna börjar.
Jag följer det från parkett.
Skolgårdarna kommer förvandlas till monsterplatser, sanna mina ord.
"Det tänkte jag aldrig på," säger Gustav Fridolin.
FOTNOT. Gustav Fridolins uttalande har jag själv hittat på, i min lätt kåserande text. Tro inget annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar