Zlatans klister

Jag har följt alla stora internationell fotbollsturnering sedan VM 1958 som gick i Sverige. Inte ens den minsta lilla spark har gått förlorad. 
Mina stora idoler på den tiden var flera som målvakten, Kalle Svensson, och den gudasända teknikern, Gunnar Gren, 38 år gammal, tre år äldre än vad Zlatan är idag. 
Det har genom alla turneringar blivit lika intensivt som ett praktfullt familjeliv. 
Aldrig någonsin har jag under alla dessa 58 år i fotbollens tjänst som åskådare, varit med om en sådan massiv hybris över en spelare som Zlatan. 
Han poppar upp i människors samtal stup i kvarten. 
Sportsidorna vrider och vänder och vrider och vänder. 
På kultursidorna skrynklas lärda pannor i djupa analyser över fenomenet. 
I TV får vi se hans berömda målkavalkad 1 000 000-gånger. 
Lika vackert varje gång. 
Zlatan används inom sjukvården för trösta sjuka barn. 
Vi äldre som börjar bli lomhörda vrålar Zlatan i trötta trumhinnor. 
Stora starka poliser bojar tjuvar med Zlatan i tankarna. 
Det förekommer till och med att prästerskapet väver in fenomenet i sina bibeltexter. För inte tala om kungadop. 
Zlatan Ibrahimovic har blivit varje människas egen Nalle Puh. 
Idag startar EM i Frankrike. 
På måndag spelar Zlatan-Irland. 
Zlatans klister. 
Passande.