Lomma: Ambulansen som for in i grönskan

Det är alltid en stor sak, i en by av Lommas storlek, när räddningstjänst rycker ut med pukor och trumpeter. 
 Läser att en person med god hörsel kan uppfatta, sortera och tolka ett ljud: från en surrande mygga till vrålande jetmotorer. 
En utryckningssiren skär ofta genom allt och alla. De boende blir på tåspetsarna. Lyssnar intensivt efter var det tar stopp. 
Var? 
Olycka? 
Sjukdom? 
Någon man känner? 
Frågorna staplas som veden i vedboden. 
I förmiddags brakade ambulansen rakt in i grönskan. Den stannade först på den smala gångvägen utanför mitt boende: bland träd, häckar och buskar. 
”Jaha, nu tror alla att det är Rockbäck som ska hämtas,” sa jag luttrad till hustrun som varit med om både det ena och det andra. 
”Säkert som amen i kyrkan,” svarade en hårt prövad hustru, med oro i blicken. 
För det var inte mig man var ute för ta hand om. Även om så tyvärr ofta har varit fallet. Nu vet ni i alla fall det. 
Jag lever och mår faktiskt riktigt prima. 
Trist att någon annan mår mindre prima. 
Jag hoppas sannerligen att allt slutar lyckligt.