Svensk sjukvård: Brister i svenska språket-en patientfara

Efter snart haft ett 70-årigt förhållande med svensk sjukvård, är det hög tid jag lägger korten på bordet-SMASH! 
Under den här resan har jag behandlats av otaliga läkare: 
vissa har varit riktiga stjärnor, andra mindre bra, ett fåtal riktigt usla. 
De gånger det brustet riktigt ordentlig, har det berott på bristfälliga kunskaper i det svenska språket. 
En läkare från Irak fick till slut rött kort av mig. Han byttes ut. 
Jag har också mött mängder med övrig sjukvårdspersonal: allt från specialistsköterskor till städare av skiftande kulör. 
Hemskast var en SVENSK sköterska som plågade mig svårt efter en operation. 
En sadist. 
Det var för många år sedan. 
Ett ytterst ovanlig ovänligt bemötande inom den svenska sjukvården. Den gången drog jag en nitlott. 
En annan gång var det en undersköterska, med minst sagt usel svenska, som hade kunnat ställa till ett helvete för mig. Nu är jag en tränad patient. Vaksam på stolpskott. Jag röt så sjukhusväggarna skakar än i denna dag. 
Risken för oss patienter är alltså att varken de invandrande läkarna eller övrig utifrånkommande (sicket ord) personal inte fixar svenska språket. Det kan i värsta fall för patienten faktiskt leda till döden. (texten fortsätter efter bilden)

På Lomma vårdcentral har jag fått en ny ”husläkare”, Jana Risk (bilden). Kom från Tyskland 2002. 
Hon är helt fantastisk. 
2013 blev hon årets distriktsläkare i Jämtland. Doktor Jana Risk pratar banne mig bättre svenska än vad jag gör. 
I det stora hela har jag bra erfarenhet av svensk sjukvård, med lite nagg i kanten, här och var. Fast kvinnliga läkare är med sin mjukare stil att föredra. Väldigt duktiga och omsorgsfulla är de också.
Jana Risk är ett lysande exempel på det.
Viktigast för din hälsa: alla nya utifrånkommande (sicket ord) MÅSTE lära sig svenska. Annars kan det gå riktigt åt helvete. 
Då har man fått Svarte Petter. 
FOTNOT. (Jag borde skriva en bok om det här)