Mello final: Frans kom svävande över rapsfältet

Jag var egentligen ute och jagade jordgubbsblomster. Körde behagfullt genom de ljuvliga skånska rapsfälten som blev gulare i sin färg av den skarpa vårsolen. 
Vägen skar mellan två rapsfält med en paradisisk känsla. Lät blicken vila på det vackra livet som vår Herre bjöd mig på. 
Det var en sådan där stund av välbefinnande som alltid är så korta. Plötsligt hör jag Frans Jeppsson Wall från Ystad sjunga, If I Were Sorry, på bilradion. 
Jag skruvar upp ljudet. 
Lyssnar. 
Det är som om Frans svävar fram över rapsfältet till vänster om mig. Upplever ett reningsbad i huvudet som misshandlats av 36 andra Mello bidrag under veckan. 
Jag har väl tyckt sådär om Frans låt tidigare. 
Nu förstår jag. 
Ystadspågens låt sticker ut. Skåne kan ta hem hela rasket igen. 
I nästa sekund är Frans borta. 
Låten är slut. 
Rapsfältet tomt. 
Ingen Frans där. Bara vackert gult. Precis som en bit av svenska flaggan. 
Jag nynnar, If I Were Sorry, och kör vidare mot soluppgången (stämmer inte, soluppgången, tyckte bara det passade som avslut på texten). 
Route 66. 
Visst.  
Det passade, däremot.
FOTNOT. Tippar Belgien, men hoppas på Frans.