Jag läser och förundras.
Media skriver om en snäll, med betoning på själva ordet snäll, svensk person som växte upp i ett av de sämre integrerade området i Sverige.
Ett annorlunda svenskt bostadsområde som sakta men säkert byggts upp under 40 år.
Redan för 23 år sedan var problemen så stora, att de sociala myndigheterna gick på knäna. Utredningar varnade för framtiden.
Politikerna vägrade ta lärdom.
Brydde sig inte alls.
Samtidigt föds en liten gosse.
Gossebarnet växer upp i det allt mer stökiga området till en ovanligt snäll person. Är som ungdomar är mest. Inget konstigt med honom.
Snällast bland snälla.
En vanlig hygglig och trevlig snäll svensk som går med föräldrarna till den stora moskén. Inget märkvärdigt alls med honom skriver tidningarna i dag.
Problemet med den här ovanligt snälla personen, är att han gripits för terrordåd med hundratals döda och lemlästade människor.
”Som liten var han en väldigt snäll pojke. Där var ingenting som visade att han var aggressiv eller dum eller gjorde något mot andra," säger imamen, så skägget guppar, lägger huvudet på sned, smörar för alla reportrar från tidningarna, radio och TV.
Ordet snäll blir plötsligt ett ord med sprängkraft.
Nu kör alla plötsligt ut att barnet som växte upp till terrorist med blod på sina händer, var ju så snäll, så det finns knappt täckning i det svenska språket.
Jag får leta fram synonym till ordet snäll:
godhjärtad, god, hjälpsam, hygglig, vänlig, bussig, rar, trevlig, gemytlig, godmodig, tillmötesgående, välmenande, fridsam, reko, schysst; lydig, väluppfostrad, foglig, medgörlig och beskedlig.
Frågan måste ställas.
Hur snäll är en människa som spränger människor till döds?
En dödskyss.
Skäms över min egen yrkesgrupp.
Journalisterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar