Carlsson själv var inte där. Det var dottern Pernilla som fick den stora äran att klippa fram Rockbäck bland allt hår.
I dessa tider med målkalas stup i kvarten, borde jag kanske satsat på en Zlatan knut i stället. Fast då hade jag inte fått träffa Pernilla.
”Det får bli våren”, sa Pernilla och log så där varmt som bara en frissa kan.
Pernilla klippte så det fräste om saxen. Mitt hår bildade snörök. Vintermössan ett minne blott. Det gick i ett formidabelt tempo som även fått Zlatan att sträcka ut.
Vi hann endast med att gå igenom halva Melodifestivalen, sedan tittade vårens Rockbäck fram. Jodå, under allt hår som föll, så fanns han där.
Glad, pigg och hårfin vårfin.
Skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar