Den 27 oktober 2011 skrev jag om att Sydsvenskan skulle avskeda 80 journalister. Besparingar. Minska organisationen. Spara 100 miljoner.
Det mest trista för oss i Lomma var att den utmärkte reportern, Anders Sandström, som varit öronmärkt för bevakning av kommunen omflyttades på tidningen.
Den lokala journalistiska bevakningen av Lomma sänktes.
Kvar blev polisringningar och kommunala handlingar samt en viss utryckning om det fanns en tillgänglig reporter för dagen.
Anders och jag hade en bra kontakt. Nu tvärdog den. Det blev tomt och tyst. Oj, vad jag saknat denna utmärkte journalist. (texten fortsätter efter bilden)
Den 1 juli i veckan fick så Anders Sandström samt ytterligare 22 personer sparken från Sydsvenskan.
En s k ”ful” juliklapp.
Så här skrev Anders på Facebook:
”Så får jag då sparken från Sydsvenskan denna ljusa sommardag. I höst är det över. Farväl vacklande monument, jag har haft en bra resa med dej i nästan tio år. Att det skulle sluta i en liksäck med en postryttare på ingick väl inte direkt i planen. Men okej, jag har egna planer, andra drömmar, nya mål. Att 23 fina kollegor följer mig ut genom dörren är bara rövtrist. Punkt.”
Kaksmulor var det. Om ens det.
Sydsvenskans lokaljournalistik i framtiden.
Tack för kaffet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar