Plastpåsen

Egentligen är det inget märkvärdigt alls med en plastpåse. Den har sedan urminnes tider, känns det som, varit en frälsare för oss konsumenter. 
Fast en gång i tiden var en plastpåse hårdvaluta i det kommunistiska paradiset, Sovjetunionen. 
Därför var jag laddad med plastpåsar när jag besökte Novosibirsk 1978. 
Kunde det bli ett byte? 
Plastpåse mot en balalajka? 
Jag hade inte mer än lämnat mitt hotell förrän jag omringades i snömodden av en hord surrande människor. 
En yngre man som presenterade sig som student talade lite engelska. Jag förstod att han var förhandlaren. 
Jag slet upp mitt triumfkort; en tre liters plastpåse. 
Det blev alldeles tyst. 
Hela Sovjetunionen stannade för en kort stund. 
”Vad är det?”, frågade till slut förhandlaren och såg ut som en fågelholk. 
”Plastic bag”, svarade jag och förklarade att man kunde förvara mat som bröd i påsen. Fågelholken vände sig mot de andra fågelholkarna och översatte. 
Reaktionen omedelbar. 
Skrattsalvorna ekade mellan husväggarna. 
Maken till västerländsk dekadens hade sällan skådats. Jag har varken förr eller senare blivit så utskrattad. 
Människorna i det kommunistiska paradiset hade aldrig någonsin sett en plastpåse. 
Jag kände mig fånig. Gav den skrattande horden gratis alla mina plastpåsar. Lommade in till hotellets säkerhet med skrattsalvorna ringades i mina öron. 
I går läste jag så om att världsmästaren i karate, Anton Krivosheev, hittats mördad på en soptipp i Novosibirsk. 
Inpackad i plastpåsar!? 
Bråk om mjölkproduktion lär vara orsaken, enligt rysk media.
Mjölken är en sak, men plastpåsar. 
Förstå att jag kom ur balans. 
Det kändes nästan som; "Vad har jag nu ställt till med".