Påskäggstra-skräpgodis!

Jag fick ett påskägg i dag. 
Mitt eget sedan Hedenhös. Det var hustrun som slog till. 
”Ja, så jag får ha mitt godis i fred”, löd förklaringen. 
Från en godistjuv till en annan godistjuv.
 När jag var barn innehöll ägget lösgodis, slickepinne av gräddig kola, draperad med choklad, tablettasken Trix, punshflaska i choklad med riktig punsch, tuggummina Riff och Bugg, samt lite annat smått och gott att stilla suget med. 
Ägget var stort i vackert glänsande färgsprakande cellofan-papper. 
Användes år ut och år in. Inte genomskinligt som dagens påskägg för 40 kronor.

Dassigt godis ska ha en dassig bild. 
Dagens färdigstuvade påskägg är nämligen helt opersonliga. Innehållet snarare sämre än sämst. 
Färdigpackade godispåsar som skumfilurer (dåligt skum), hallonlakritsskallar (smakar skit), skittles (?), nöt-crème som ger mig allergi, Twix, TVÅ Dumle-kola, 3 ägg som små Latte-milk, en påskhare inslagen i cellofan (äcklig choklad), godishalsband samt en MAOAM Bloxx (vad är nu det?) 
”Stackars barn”, tänker jag och suckar. 
Jag blev då inte det minsta godissugen. 
”Vad är det för skit vi stoppar i våra barn och barnbarn”, tänkte jag vidare, men avbröts av hustrun som plötsligt viftade med en påse. 
”Jag köpte lite smågodis också till dig. Sådant du gillar”. 
Jungfrubröst, sega gubbar, båtarna m m. Lösgodis som går hem hos åldringar. 
Påsken är räddad. 
Jag hällde ut det genomskinliga äggets innehåll på bordsduken. Köpt i Portugal med härliga tuppar på.
Sorgligt att skåda godiset.
Skräpgodis!
Tupparna gjorde mig glad.
Tack Portugal.