De flesta av oss har säkert lekt tjuv och polis som barn.
Det blev många gånger vilda upptåg.
Den fångade tjuven låstes in i en vedbod eller ett tomt fuktigt källarförråd.
Tjejerna satte ofta i gång och böla (gråta på skånska) av rädsla. Gossarna skrattade hjärtligt och rått.
Inte jag, för jag var alltid snäll.
Ridderlig redan då.
Snart nog avancerade vi och bildade s k hemliga klubbar på någon läskig vind.
Detektivbyråer.
Sherlock Holmes med förstoringsglas.
Vi spanade på okända manliga figurer som såg skumma ut. Aldrig dock någonsin kvinnor. Sedan blev vi vuxna och tråkiga.
Dock icke Leif GW Persson, fyller 70 år den 12 mars, som gärna fortfarande synar saker och ting med förstoringsglas och lupp för ögat.
Nu har min bostadsrättsförening, Skrattmåsen, i Lomma gått ut med en skrivelse till de boende.
Man vill undersöka intresset för att gå med i ”Grannsamverkan mot brott” som polisen ligger bakom.
Jag sa ja direkt.
Det är väl klart vi ska vara med i en sådan bra sak.
Vem vill inte åter blir Sherlock Holmes?
Jag ser fram emot att vi en dag får spika upp skylten på området. Den kommer att pryda sin plats.
Jag lovar i alla fall att inte låsa in varken Boel, Kerstin, Britt, Winnie, Anki, Lena Everlyn, Anna-Lena eller Caroline i något läskigt utkylt förråd.
FOTNOT. Icke att förglömma det roliga sällskapsspelet, "Tjuv och polis".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar