Betyg från årskurs fyra inget nytt

Titta på betyget från 1950-talet som jag lagt in i löpet här ovanför. Mitt betyg från vårterminen i fjärde klass på Rörsjöskolan i Malmö. 
Ruben Wetterberg hette vår lärare som var väldigt poppis. 
Det här evinnerliga kattrakandet bland våra politiker om betyg från årskurs fyra, är alltså inget nytt alls. 
Till slut har det nu blivit en blocköverskridande överenskommelse i den heta betygsfrågan. Det ska testas på 100 skolor över hela landet. 
Ingen har frågat oss som var med om det för 55-60 år sedan. 
Blev vi sämre människor för vi fick betyg? 
Eller snarare bättre samhällsmedborgare? 
Inget vet, för ingen har frågat. 
Alla vi som var med och fick betyg på den tiden har ännu inte fått alzheimer. 
Vi skulle garanterat kunnat bidraga med ett och annat i betygsfrågan.

Mitt betyg från klass 4a från 1950-talet är väl inget att skryta över. Ungefär en medelmåtta, med topp i musik, AB+. 
Jag sjöng bra och kunde klinka på ett och annat instrument. 
Förvånad blir jag över endast B- i historia. Fast visst tusan, jag minns vilket trist tjat det var om sten-brons-och järnåldern. 
Det var dötråkigt, tyckte jag och sket i ämnet historia. 
För övrigt fick vi betyg redan efter andra terminen i årskurs två, så det så. 
Vad vi tyckte om att få betyg anno dazumal? 
Jo, det gillade vi. 
Ingen av oss blev direkt galna för det. 
Många gjorde karriär i stat och kommun, andra startade framgångsrika företag. Själv blev jag journalist. 
Jag har lagt in ett foto av mig själv som jag kunde tänkas sett ut på den tiden. Fast då var mina drömmars mål att bli professionell fotbollsspelare i italienska Milan. 
En ny Gunnar Nordahl. 
Fast frågan som gnager; varför har ingen av dagens politiker hört av sig till oss som levde under betygshetsen för 55-60 år sedan? 
Ja, säg det. 
Ännu är vi inte alla döda. 
FOTNOT. Samlarbilderna på fotbollsidoler i tablettasken Alfa, var tusenfaldigt mycket roligare än betyg i skolan.