Läste på Twitter om din lycka över att du och Bill blivit morföräldrar.
”Bill Clinton och jag är överlycklig för att vara morföräldrar! En av de lyckligaste ögonblicken i vårt liv.”
Jag förstår er lycka. Jag har själv fem barnbarn. Från små till mellanstora.
Jodå, det är som du förstår livets efterrätt.
Din dotter Chelsea och hennes Marc kommer att få fullt upp de första åren.
Till slut behöver det unga paret en stund s k egen tid. Då får du och Bill ta över nappflaskan och blöjbytena.
Är då barnbarnet ett kolikbarn, får ni skjuta upp morgondagen till en annan dag.
Jag lovar.
Man växer in i rollen på ett naturligt vis. Man duttar och jollrar sig fram i tillvaron.
Släpper allt annat. Lite skit på slipsen får allt Bill vänja sig vid.
Nu är det så att du är glödhet som demokraternas presidentkandidat 2016. Självklart har jag ingen erfarenhet av detta tunga och svåra ämbete.
Skulle Putin plötsligt ringa mitt i en sagostund, får du med en kvinnas list be att få ringa upp honom.
”Jag nattar mitt älskade barnbarn. Du ringer mitt i god natt sagan.”
”Vilken saga läser du?”
Putin är nyfiken.
”HC Andersen. Prinsessan på ärten.”
”Oj, jag gillar den där dansken. Själv brukade jag läsa, Den ståndaktige tennsoldaten, för mina barnbarn när de var små.”
”Nämen då...Putin...jag ringer dig om en stund. Lilla darlingen börjar bli orolig.”
"Ja, jag tänkte bara ta en sväng Ukraina med dig. Ring mig sen.”
”Ja, hej då”.
”Хэй.”
”Vad sa du?”
"Förlåt, det är ryska för hej...he,he.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar