Daniel Suhonen som skrev den hett omdebatterade boken om Håkan Juholt, var alltså partiledarens spökskrivare. Talskrivare i politiska sammanhang är oftast den mer korrekta benämningen.
Ofta nöjer man sig inte enbart med att skriva begåvade tal. Utan plockar också in lite varjehanda texter som behöver lyftas. Eller rena teaterrecensioner som i fallet med Juholt.Först då blir man spökskrivare på riktigt.
Det är egentligen inget märkvärdigt med det.
Spökskrivaren har alltid funnits.
Det finns även spökskrivare i Lomma. Jag själv, om inte annat.
Visst har jag i mitt omåttligt spännande liv skrivit inlagor, brev, artiklar m m, åt medborgare som sökt min hjälp i formuleringsfabriken.
För många år sedan t o m en riksdagsmotion. Brottet är preskriberat i dag.
Carl Bildt var i början av 1970-talet spökskrivare åt moderatledaren, Gösta Bohman. Carl var väldigt ung och sågs som ett politiskt underbarn.
Det var för övrigt första gången jag hörde talas om den talangfulla gossen.
Ingvar Carlsson som själv skulle bli statsminister, var spökskrivare åt Tage Erlander.
Bengt Bedrup, berömd sportkommentator i TV, om någon minns honom, fyllde ungdomstidningen, Rekordmagasinet, med äventyrsberättelser. Alltid under fantasifulla författarnamn. Det är en annan form av spökskriverier.
Exemplen på spökskrivare är otaliga. Historien är faktiskt fullproppad med spöken.
Det är däremot sällan att han (jo, det är oftast en man) kliver ut ur garderoben som Daniel Suhonen har gjort.
Unikt i Sverige, mer vanligt i USA.
Rätt kul.
Faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar