Satan i gatan! Förkrossad

Medan Malmö FF är på väg mot en storslagen säsong i Allsvenskan, gör jag min sämsta någonsin. 
Jag är bedrövad, sorgsen och ledsen. 
Tårar. 
I år har jag endast på plats sett matchen mot Falkenbergs FF (3-0), den 30 mars. 
Den 3 april råkade jag ut för en allvarlig olycka som sänkte mig i månader. Jag missade alla de övriga av vårens matcher. 
På plats var inte att tänka på. 
Fick rapporter till sjuksängen, men uppfattade knappt vad det handlade om. Dystert läge. 
Rent tankemässigt: jag var borta.

Numera får jag nöja mig med att följa MFF på TV. OK, det funkar, men kan inte jämföras mot att följa matcherna i verkligheten. 
Jag har ändå varit på plats sedan mitten av 1950-talet: först Malmö Idrottsplats, sedan Malmö Stadion och i dag Swedbank Stadion. 
I dag match mot IFK Göteborg, ett klassiskt fotbollsmöte. Alltid mycket folk. Stämning. Oftast mycket bra fotboll, när lagen möts.
Det gör ont att inte kunna sitta på min ordinarie plats. 
Det blir åter TV-soffan. Min egen hemmaplan. 
Därför en dyster-selfie med MFF:s vackra flagga över huvudet. 
Den bilden får pigga upp alla de halv-och nästan helnakna unga kvinnors selfie som poppar upp när man googlar på ordet.
Satan i gatan! 
Förkrossad.