”Mitt första kravalleri”

Det var för snart 50 år sedan i Köpenhamn. Vi satt några vänner på en väl inrökt krog och läskade oss med några Tuborg. Livet var så där vänligt som det bara kan bli i glada vänners lag. 
Plötsligt bröts friden av gap, skrik och skarpa ljud från knallskott som trängde in från gatan utanför. Det visade sig att vi satt nästan mitt i den första sammandrabbningarna mellan polisen och de hårda autonoma grupperingarna i Köpenhamn. 
De hade nämligen ockuperat ett hus mitt emot. 

Vi avslutade snabbt våra öl. Tog oss med snabba steg genom rök och stök ner till hamnen och båten hem till fridsamma Malmö. 
Det var alltså så det gick till för snart 50 år sedan. I Köpenhamn som blivit en världsberömd stad, tack vare musikalen, HC Andersen från 1952 med Danny Kaye. 

Nej, jag var inte i Limhamn, men läser i Sydsvenskan vad Jalle Lorensson, munspelaren i Wilmer X som var på plats, skriver: 
”Kravallerna har skildrats på många håll, få skildrar de maskerades attack, vilket för mig är en fullständig gåta”. 
På min tid fylldes tidningarna av vänstergruppernas framfart. Till en början med. 
Sedan tog rödrockarna över redaktionerna. 
Det blev tyst och vinklat. 
I dag är väldigt många f d rödrockar mediachefer. Kanske därför, Jalle.