Semesterstund

Larmet gick. Bort från den heta Täppan. Ut i världen. 
Semesterstund. 
Då jag ännu icke är i körbart skick, lastade hustrun in mig i bilen. 
Tid för ett lufthål. 
Färden gick till parkeringskaoset i Lomma. Skynda, skynda, bråttom, bråttom. 

Där satt jag i bilen och skådade bad djävlarnas jakt efter en ledig parkeringsruta. 
Ett liv och kiv. 
Också ett osande lufthål. 
Skynda, skynda, bråttom, bråttom. Bort, bort.

Flykten gick en bit utanför Lomma. Lufthålet kröp samman i stilla frid. 
Inte en bil. Inte ens i fjärran. 
Inte ens en badboll. 
Inte ens skådisen, Claes Malmberg, som brukar lufta sin vovve utefter denna stilla väg. 
Synd. 
Annars kunde man alltid stannat och språkats vid.

Så målet för dagen. Den makalösa pilen vid Lilla Byvägen som jag skrivit om tidigare på bloggen. 
Kan fortfarande inte förstå hur pilen kan överleva. Absolut en raritet. 
Mitt ute på den skånska landsbygden lever den sitt hårda liv, t o m krokigare än vad jag själv är. 
Kan den, så kan jag. 
Jag hade fått mitt lufthål. 
På hemvägen passerade vi för säkerhets skull under motorvägen mellan Malmö-Göteborg. Biltomt undertill. 
Ensam Herre på Täppan. 
Tala om en semesterstund med lufthål.