Spänningen stiger. Blir det några Täppepotäter till midsommar?

Ni vet hur det är. En midsommar utan svenska nypotatis, är ingen midsommar. 
Då hjälper föga varken snapsen, sillen eller jordgubben. 
Nej, nypotäter ska det vara. Svenska!
Helst från egen odling. Det är nämligen då som himlen öppnar sig till varje tugga. 
Förra årets skörd i Täppan var väl inget att skriva hem om. Smått men gott. 
I år gick det emellertid snett väldigt tidigt. (texten fortsätter efter bilden)

Redan den 3 april ramlade jag rak lång i asfalten. Det blev till att packas in i ambulansen-se bilden (originalbild, påpasslig plåtat av sonen). 
Midsommarpotäter var det jag minst tänkte på. 
Det blev sjukhusvård långt in i majmånad. 
I stället kallades potätexperten och min svägerska, Gun-Britt, in under fanorna. 
Det räcker att Gun-Britt traskar omkring i öknen och det börjar blomma omkring människan. Detta på tal om gröna fingrar OCH tår. 
Sällan har väl Täppan skakats av en sådan omvårdnad. 
Gun-Britt klippte rosor och buskar. Avrundade med satte potatisen i den mättade jorden i de gamla potatislådorna från 1950-talet.
Hur det sluta? 
Ja, det får vi se.
Gun-Britt kommer ner och skördar. 
Håll alla tummar och tår.