Det var så, att jag tänkte köpa mig en VM-fotboll. Ni vet den där kulan med ett ormliknande föremål som färgglatt slingrar sig kring bollen.
Nej, det är inte så, att jag har tänkt göra någon form av comeback. Inte ens i ett pensionärslag i Lomma.
En gång i tiden var jag rätt så teknisk av mig. Något av Messis känsla (nåja) i högerdojan. Numera påminner mina ben mer om orörliga trästubbar i ett skogsparti.
Kunde varit kul och få studsa med VM-bollen.
Upp och ner.
Enbart så, inget annat, om du nu trodde det.
Jag började jakten på nätet. Hamnade omedelbart bland en massa lättklädda damer-Brazil, Brazil, Brazil.
Alla skönheterna med den efterlängtade VM-bollen i central position, om Herrskapet förstår vad jag menar.
”Det är allt tur, att inte Gudrun Schyman är intresserad av liret. För då hade det blivit ett jävla liv i Almedalen”, tänkte en rodnande jag och ringde runt till våra välkända sportbutiker. Det visade sig var helt tomt på VM-bollar.
Slut i butiken.
10 000-tals bollar har redan rullat ut över Svea Rike. Det fanns endast några originalbollar för över 1000-lappen kvar.
Den kändes för mycket, att endast ha att studsa med.
Upp och ner.
Storsäljaren visade sig vara en replica för 299 riksdaler. Ett lagom pris att få studsa med. Den verkade t o m vara slut i hela landet.
Jag ringde nämligen även till butiker i Stockholm och Göteborg.
Tömda hyllor.
Jag får väl roa mig med att studsa med en tennisboll. Det är Gud bevars Wimbledon. Då visar det sig att dessa små rara ting ligger i torktumlaren.
Ack ja, aldrig får man vara glad.
Här har du mer kul.
Utan boll:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar