Hammarby (Superettan), AIK, Djurgården, Helsingborgs IF, IFK Göteborg och GAIS (Superettan).
Min egen klubb Malmö FF?
Det finns tyvärr rötägg som skämmer ut klubben. Företrädesvis på bortaplan.
Resten av lagen i allsvenskan och Superettan har knappt några resande supportrar alls.
MFF:s nästa hemmamatch är mot Gefle IF den 12 april. Den klubben brukar ha 2-3 supportrar som dyker upp.
Så ser det alltså för det mesta ut. En ganska tom supporterläktare. Fast Falkenbergs FF hade gott om snälla (faktiskt) gossar med sig-bilden här intill. När dom listade lagens supportrar kommer till Malmö, blir det något helt annat. Då förvandlas Swedbank Stadions omgivning till en stridszon.
I luften smattrar polishelikoptrar.
På marken kravallutrustad poliser.
Ridande poliser.
Mängder med polisbussar.
Civila poliser (många fler än vad vi tror).
Extrainkallade vaktstyrkor.
Det borde inte vara så, men är absolut nödvändigt.
Värst är utan tvekan supportrarna från klubbarna i Stockholm.
Då bör man stanna hemma.
För 20 år sedan ungefär, skrev min son en uppsats om huliganismen. När vi satt på Malmö Stadion, kastade AIK-supportrar (Black Army) enkronor och stenhårda pappersrullar till dåtidens räknemaskiner på oss. Research på stället, så att säga. Det var mycket obehagligt.
I TV:s Agenda ser och hör jag landets justitieminister Beatrice Ask prata på som hon alltid gör. Luft. Kraftlöshet. En tomhet i rösten. Maler strunt.
I dagens DN läser jag vad idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth säger. Luft. Kraftlöshet. En tomhet i texten. Maler strunt.
På Facebook skrev jag tidigt i morse.
”Fotbollstragedin; de senaste 25 åren har vi haft en socialdemokratisk regering, en borgerlig regering, en socialdemokratisk regering samt sedan 2006 en borgerlig regering. Ansvariga politiker pratar luft. I 25 år! Handlingsförlamning kallas det. Vi har dom politiker vi förtjänar. Sorry men sant”.
FOTNOT. Jag har under 59 år sett närmare 1000 fotbollsmatcher på plats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar