Det har väl sällan rasat så in i norden mot Ryssland som i dessa dagar. Kultursidorna fylls med bannor. I TV sitter allvarliga män och kvinnor, skrynklande sina lärda pannor.
Sportkanalerna rapporterar t o m om ryska bögar och flator.
Jonas Gardell poppar väl snart upp som programledare i Sportspegeln.
Attackerna varierar; från den rekorddyra olympiaden, inga löner, Rysslands oligarker, men allra värst om den moderna Ivan den förskräcklige, nämligen tsar Putin.
Allt inramat i regnbågens alla färger.
Det är liksom ingen hejd på hur uselt Ryssland är. Tsar Putin jämförts t o m med Hitler. Det är en unik holmgång som inte fanns på kartan för 40-50 år sedan. Då prisades det kommunistiska paradiset.
Fördämningen har alltså släppt. Dammluckorna öppnats. Min mormors historiska berättelser om att ryssen kommer är borta. Något som grundlades för 460 år sedan.
Så många år har det nämligen gått sedan Sverige för första gången gick ut i krig mot detta väldiga rike.
Det skulle bli nio krig till mot Ryssland.
Först ut var Gustav Vasa.
Detta väldiga skägg rustade sina trupper och gav sig ut i det stora ryska kriget 1554-1557. Den gången handlade det om gränsdragningar i Karelen.
Sverige vann två slag, Kivinäbb och Viborg. Ryssland med Ivan den förskräcklige vid rodret tog hem slaget vid Nöteborg.
Så här i OS-tider kan man säga att Sverige segrade med 2-1. Vackert så.
Och som om inte allt eländes elände i dessa tider var nog, kom Aftonbladet i söndags ut med en bilaga om den totala undergången.
Bor jag i ett Ingmar Bergman-land?
FOTNOT: historisk fakta är hämtad från Wikipedia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar