I går blev jag slagen med häpnad. Min blogg drabbades glädjande nog av tusentals besökare. Då ska ni veta att en blogg normalt har mellan 5-15 besökare.
För min egen del handlar det om 50-80 gånger fler besökare. Dagligen. Alltså en vanlig dag, så jag ska inte klaga.
Fast i går fick bloggen spader.
Orsaken ät ett av mina 2307 publicerade inlägg, ”Sjutton år”, en film med sångfågeln Ingeborg Nyberg och Sveriges svar på James Dean, Tage Severin, från 1957.
Ni kan se öppningen på inlägget från den 14 mars 2011 här ovanför. Inget märkvärdigt alls.
Jag raljerade mest om var det unga paret Nyberg/Severin tog vägen. Det hade ändå gått 54 år år, eller något sådant.
Efterlysningen testades på kompis Lennart Eriksson som naturligtvis i likhet med mig själv, inte hade en, ”aaaning”.
Orsaken till gårdagens invasion var alltså att filmen, Sjutton år”, visades i SVT under eftermiddagen. Lennart hävdar naturligtvis, att det var honom alla var sugna på att se.
Jag såg i går filmen som väckte ett sådant rabalder på min blogg.
En svart-vit rulle med knastrande grusvägar, ardennerhästar, gärdsgårdar, vila med riktiga kaffekoppar i hörskörden, kyrkan och prästen, vacker sång av Ingeborg och Sveriges James Dean som kraschade i en kyss med oskuldsfulla Ingeborg.
Ett eftermiddags lidande i Sverige.
Jag minns att filmen kom till för att matcha fram paret som nya fräscha ungdomsidoler. Elvis Presley skulle motas i portgången.
Det gick åt helvete.
Paret droppades omedelbart.
Elvis sjöng, Tutti-Frutti, och jag var fast för evigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar