En liter mjölk i en hederlig gammal mjölkflaska av glas på en pall. Dock icke en mjölkpall, men en sliten pall får allt duga.
Glasflaskan.
Brun.
För hållbarheten.
Den hederligt gamla fina, får det att ticka till av nostalgi.
I går fladdrade det förbi en nyhet i nyhetsfloden som ingen brydde sig om. Bönderna ska få bättre betalt för mjölken.
Innebär det dyrare mjölk för oss konsumenter?
Fråga men inget svar.
En gång i tiden var alltid en höjning av mjölkpriset en stor nyhet. Det kunde t o m leda till ett landsomfattande mjölkuppror. I dag är nyheten inte ens värd lingon med mjölk.
År 2013 finns det knappt 5000 mjölkbönder kvar i Svea Rike. På glasflaskans tid fann det fler än 250 000.
Det märkliga är att det produceras mycket mer mjölk i dag. Orsaken är bättre djurhållning och avsevärt större djurbesättningar.
Stordrift.
På glasflaskans tid kunde bonden klara sig på 3-6 kor i ladugården. Det var den stillsamma mysiga tiden med mormors kalvost.
Och stadens mjölkflaskor av glas.
Otympliga.
Visst, men du höll i alla fall i en riktig mjölkflaska.
Sedan kom en trekantigt pappförpackning som sprutade och drällde. Alla svor, utom familjen Rausing som blev miljardärer.
Flera gånger om.
Tid att ställa frågan alla har glömt.
”Var tog du vägen. Du kära mjölflaska i glas”?
Jo, till min Täppa.
Tårar av mjölk.
FOTNOT: Den ljusblåa kossan på bilden, har inget med MFF att göra. Fast. Ingen vet. Egentligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar