Äntligen! Hösttröttheten på bild

Så här ser den alltså ut på bild-hösttröttheten. 
Ni vet, det där gråa trista som ingen inom landets gränser kan undvika. 
I dag står vi i Lomma mitt i eländet. Oktober har plötsligt blivit november. 
En rysare. Som får mig att tänka på ”Baskervilles hund”. 
Grannen mitt över tände lampan till Melodikrysset om det varit lördag. 
Vissa har det kärvare än andra. Ja, vissa får det t o m så kärvt, så de få söka vård för sitt arma liv som går i dis och dimma. 
För min egen del kan det räcka med att se hur fritidsbåtarna i Lomma börjar plockas upp för vinterförvaring och omåttligt trist översyn. 
Nu är det så här. Jag har aldrig sett hösttröttheten på bild. Trots 44 år i journalistbranschen, har jag aldrig upplevt någon hurtig fotograf som fångat hösttröttheten i bild. Fångas hösten på bild, blir det alltid röda och gula löv. 
Jag fick för mig att göra något åt denna bristvara inom journalistiken. 
Poeten Goethe hojtade på sin dödsbädd om mera ljus. Det kan vi glömma i dessa tider med allt mer dis och dimma. 
Här nedanför ser ni bilder på när jag förvandlas till hösttrötthet. Och slocknar. Bit för bit.
”Det är inget nytt”, säger mina grannar som mest av alla sett mig släckas ner. 
Gråare än så här blir inte dagen.