Farfar på Legoland

Legoland är Danmarks motsvarighet till Disneyland. Inga jämförelser i övrigt. 
Är då denna lekstuga något för en pensionär? 
Ja, det är det. 
Om du har friska ben och en rygg som en nykonfirmerad brallis. Och tålamod med 10 000-tals hysteriska barn samt vilt stirrande föräldrar. 
Farfar har varken det ena eller det andra.
Ja, ni fattar läget själv.

Därför blev det rätt snart en välbehövlig vilopaus (vid pilen) i Miniland med alla dessa fantastiska byggnader, båtar, bilar, människor m m i miljontals legobitar. 
Farfar tänkte på när den första legobiten dök upp i hans liv. Det var i mitten av 1950-talet på Flensburgska barnsjukhuset i Malmö, där han låg inlagd. 
Farfar var en välartad liten gosse och blev icke klok på de små bitar. 
Och nu allt detta kaos. 

Solen gassade. Snart gjorde törsten sig påmind. Det blev till att knalla över till Pitten (?), för att köpa något att dricka. På Pitten träffade Farfar Petters fru, Kjerstin.
”Pitten har inte öppnat”, skrek hon på danska och såg villrådig ut. 
”Krogen är stängd”, svarade farfar något blygt. 
”Kro? Pitten har bara cooola.”

Förvirrad över språkförbistringen, gick farfar och satte sig (vid pilen) bakom den kungliga danska slottet, byggd med 900 000 legobitar samt 40 000 legofönster. Amalienborg i plastbitar. 
Man kan bli matt för mindre. 
Fast andra sidan består hela Legoland av över 60 miljoner (!?) legobitar.

Plötsligt dyker Petters fru, Kjerstin, upp i sagolandet. 
”Kom med här och ta en bajer på saloooonen”. 
Eftersom farfar varken hade hund eller vapen med sig, så gick det alldeles utmärkt att få en kall öl och släcka törsten med. 
Väl åter till den hyrda stugan vankades äkta smörr och brö (svenskt stavning). Och en "lille en". 
Det var det bästa på hela dagen. 
98 danska spänn, för en hel bricka. Köpta på Bilka. Billigt. 
Heja Danmark!