”Min vänstra fot gjuten i betong”

Det här är Anett, medicinsk fotterapeut . Hon driver, ”Kramgoa Fötter”, i Lomma.
Foten hon kramar är minst av allt kramgo. 
Det är min fot. 
I betong. 
Gjuten.
Något liknande har Anett, aldrig sett. Det är därför hon skrattar så gott på bilden. 
En gång i tiden lät jag gjuta av min vänstra fot. Bara på skoj, så där. 
"Min vänstra fot gjuten i betong"
Kunde bli en boktitel. 
Storlek Titanic, om Herrskapet undrar över storleken. 
Jag lever alltså på stor fot. Det kan ha sina sidor. Inte minst att köpa skor. 
Gränsen går alltid vid 45-46. Vilket inte räcker till alls. 
För inte tala om, när man drabbats av en neurologisk sjukdom som sakta men säkert, slår ut ens fossingar. 

Efter flera år med alla möjliga omöjliga medel, för att komma till rätta med mina svårt sjukdomsangripna blad och hud som papper, fick jag i maj förra året kontakt med Anett. 
Förvandlingen av monstren till kramgoa fötter, satte genast in. 
”Det fanns det mesta, från hammartår, liktornar, djupa sprickor, förhårdnader osv”, berättar Anett.
Titta på bilden här ovanför. På bilden till höger ser ni hur det ser ut i dag. En strålande frisk fot. Rent ut av kyssvänlig.
Anett räddade alltså min fötter från den totala undergången. Fast det krävdes och krävs återkommande besök.
Om Anett varit skeppare på Titanic, hade det aldrig blivit en film med Leonardo DiCaprio. För då hade fartyget aldrig gått under med fötter och allt. 
BRÖÖÖL!