När alla andra svalkade sig i badet, satt jag under mitt parasoll i Täppan. Vårdade min nackspärr och bläddrade i gamla pärmar fyllda med artiklar som jag skrev för över 40 år sedan i tidningen Arbetet.
Plötsligt poppade det upp ett märkligt klipp som visar hur tuff den svenska arbetsmarknaden var en gång i tiden.
Filaren Henry Johansson firar sin 60-årsdag med släkt och vänner, kaffe med tårta. Då får Henry ett telegram från sin arbetsgivare, Stridsberg & Björck i Trollhättan.
Efter 37 år på företaget får han sparken på grått papper. På sin födelsedag. Ett sketet telegram från sin arbetsgivare. Tack och adjö i present.
Sorgligt.
Andra tider.
Ruggiga tider.
Nyare tider, men inte annorlundare journalistik.
Läste i gårdagens Kvällsposten om hur läkarna lyckades sy fast en avsågad hand.
Jag bläddrar vidare i pärmhögen med mina artiklar från en svunnen tid.
Plötsligt får jag läsa om Smögenfiskaren, Nils Karlsson, som inte bara fick handen utan hela armen avsliten. I tre delar. Nisses arm fastnade i vinschen. Panik. Dessutom långt ute till havs. Ordet dramatiskt räcker inte ens till.
På Uddevalla lasarett fanns på den tiden en helt otrolig läkare, Torben Tofte, då 45 år. Han sydde samman alla delarna av armen, så Nisse kunde återgå till fisket.
Inte nog med det.
Några månader senare fick Kungshamnsfiskaren, Håkan Viktorsson, också armen avsliten. Doktor Torben Tofte fick åter ta ta fram nål och tråd. Och lyckades igen.
Jag skrev alltså för 41 år sedan om samma typ av olycka som Kvällsposten slog upp stort i gårdagens tidning.
Inget är nytt under solen.
Märkligt nog fastnade filaren Henry Johanssons hemska avskedstelegram i mitt huvud.
Kan det bero på nackspärren?
FOTNOT: På den tiden var Gösta Axelsson, Uddevalla, min fotograf. Vi utvecklades till ett oslagbart team.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar