Fotbollsplanen

Fotbollsplanen, Slätan, får mig nästan att falla i gråt. För 55 år sedan spelades här hårda matcher. 
Planen gropig, älgskit och kottar från den täta skogen. Bondpojkarna fläskade på. Det var här pojkar förvandlades till män. 
Någon organiserad klubbverksamhet existerade inte. Fann man en plätt, åkte bollen fram och man lirade tills solen gick ner. 
Slätan mitt i storskogen i norra Uppland blev mitt elddop som fotbollsspelare.

 Det var kanske därför det gick som det gick med min fotbollskarriär. Aldrig någonsin kom jag i närheten av de stora arenorna med en riktig fotbollsplan. 
Nej, i stället samlades vi varje torsdagskväll under sommaren, när stöket med ladugården och mjölkningen var avklarad. 
Slätan låg djupt inne i storskogen. Vi delade upp oss huller-om-buller: män, gossar och fjuniga ynglingar, sedan small det så älgskiten virvlade i luften. Myggen älskade våra svettiga ansikten.

 Målställningarna tillverkades av gran-eller tallslanor. Bollen läder med snörning. Tung som en fylld resväska vid dåligt väder. Stjärnspel vid varje nick. 
Jag fick de nytagna bilderna i veckan av kompis Lennart. Bolltalangen Lennart gick själv till historien som den råaste och hårdaste jävel en moder fött fram till denna värld. Jo, det är "gossen" på den lilla bilden, här intill.
Jag sitter länge och tittar på bilderna. Tankar. Hur har det gått i livet för de andra som lirade på Slätan? Tänk att den finns kvar än i dag. Att inte skogen erövrat Slätan? Det är minst 50 år sedan, det lirades boll på denna s k fotbollsplan. Märkligt. 
Vackra drömmar från en helt annan tid. 
Jag får snyta mig.