Regnoslakgnål (långkalsonger-baklänges)

Jag träffade tre unga gentlemän från Ljungby i Småland i måndags. Redan i unga år, ärrade av allt strul med vädret som vår Herre Skapare bjudit Småland på; orkanvindar som förvandlat landskapet till kalhygge. Tomt på el i månader. Snö i mängder slutför sedan jobbet. ”Fast ni har mer snö än vad vi hade när vi körde hemma ifrån i morse”, sa den ena skäggiga gentlemannen till mig. Det räckte. Öppningen. Givetvis satte jag genast i gång med att skryta, så jag fick Pinoccio-näsa.

Jag tog chansen och berättade om när jag var i Sibirien 1978. -50 grader. Varje dag. Då fick man min själ ha långkalsonger. Helly Hansen. Dåtidens järnspisar till långkalsonger. ”Man kunde t o m koka ägg i brallorna”, skröt jag och plattade därmed till Småland. Men för att vara på den säkra sidan, berättade jag inte om skinnmössan. En makalös sibirisk tryckkokare som smälter hjärnan under -10 grader. Gentlemännen kunde vara djurrättsaktivister och i stället börjat kasta ägg på en annan förtappad sate. Förtappad känner sig också min granne, Benny. Varför är Benny ledsen? Ber att få återkomma till det. En kanonkille ska inte behöva vara ledsen. För övrigt har Maud Olofsson utsetts till Årets Ragata, eller vad det nu var. Livet har sina sidor.