Här sitter jag och kliar mitt ömma huvud. Knep och knåp med julpyssel blev plötsligt till huvudvärk. Det började med Tintin i Kongo. Sedan var det som fan själv flög i den vita rasens bjällerklang inför julens fröjder: Alla med svart hudfärg. Utrotas. Alla med stora näsor. Utrotas. Alla som inte ser ut som den vita rasen är fel på alla sätt och vis. Utrotas. Det var nu jag fick problem. Ur hemmets digra tomteförråd poppade det plötsligt upp en jultomte som var afro-american, om Herrskapet förstår vad jag menar. Dessutom är denna felfärgade tomte från det förhatliga 1950-talet, då Agatha Christies bok ”Tio små negerpojkar” kom ut. Stor näsa har den också. Värre ändå. Jag själv har en ännu STÖRRE KRAN. Allting som alltid varit rätt blev plötsligt fel i julpysslet. Livet gungade till och tonerna från, ”Gläns över sjö och strand”, smekte både min stora näsa och tomtens felfärgade tryne. Vi tittade på varandra och utbrast unisont: ”Den vita rasen är inte riktigt klok”, och så gapskrattade vi åt idiotin. Nästa jul ska jag plocka fram en indian som är jultomte. Basta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar