I dag fick jag det nya numret av den utmärkta tidskriften Fokus i brevlådan. Inget märkligt med det. Den kommer ut till oss prenumeranter varje fredag. I vanlig ordning en välmatad produkt. Men djupt inne i tidningen tvärnitade jag inför en annons. Högsta domstolen söker ett justitieråd. Alarm i mitt lilla huvud. Justitierådet Göran Lambertz har rört till Quick-affären, på ett hejdlöst sätt som ett justitieråd i HD absolut inte får eller bör göra. HD:s ordförande, Marianne Lundius-den lilla bilden till höger, har t o m gått ut och, mer eller mindre, fördömt Lambertz agerande. Näps i örat. Ovanlig i dessa höga juridiska sammanhang.
I veckans Uppdrag Granskning gjorde Göran Lambertz en slät figur. Likt den envisa åsnan hävdade han, tros de friande domarna mot Thomas Quick, att han är skyldig till morden. Det hjälpte inte att reportern citerade felaktigheter direkt i domstolsbesluten mot Quick. Justitierådet slog trots det fast, att han har rätt. Ett justitieråd i HD går alltså emot sina egna domstolar. Galenpanna. Nu har tydligen HD tröttnat på sitt justiteråd. På något annat vis kan inte dagens annons i Fokus tolkas. Fast Göran Lambertz måste lämna sin post av fri vilja. Ett justitieråd kan nämligen inte få sparken. Hur ska det sluta? Jag kan bara spekulera. Det kan också vara på det viset, att ett av de 16 justitieråden i HD lämnar in på grund av hög ålder eller annat godtagbart skäl. För Thomas/Sture Quick/Bergwall vet vi, i alla fall, att det kommer att sluta hur bra som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar