Jag har precis läst boken ”Kautokeino, en blodig kniv”, av Lars Pettersson på Ordfronts förlag. Det skildrar ond bråd död i en manlig tuff värld som den samiska kulturen dukar upp till. Boken är taffligt skriven. Det intressanta är att den bjuder på en inblick i en för oss icke samer stängd värld. Jag har själv varit i norska staden Kautokeino som ligger utslängt i fjällvärlden mitt på Finnmarksvidda, 43 mil norr om Luleå. Ödslighet är bara förnamnet.
Här lever den samiska kulturen i allra högsta välmåga med 200 000 renar på ”vidda”. Det är en värld fyllt med hårda väderbitna män. Bögar eller andra sexuellt avvikande, har inte mycket att hämta här. De är inte ens värda skottpengar. Därför spärrade jag upp ögonen när jag såg på de samiska TV-nyheterna,”Oddasat”, i kväll. Sametingets svenska ordförande, Stefan Mikaelsson, trädde fram som transvestit. Han visade upp sina målade naglar. Berättade att han älskade bära nylonstrumpor samt andra kvinnliga attribut. Jag tänkte på boken om den blodiga kniven. Kan Stefan Mikaelsson visa sig i samebaren i Kautokeino i framtiden och överleva? Det vette tusan. Han är värd all beundran för sitt mod.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar