Spelaren

Det är väl lika så bra, att erkänna det med en gång: jag är ingen spelare. I ärlighetens namn, så är jag helt värdelös. Finner inte det minsta spänning i att slänga ut surt förvärvade pengar (läs-pensionen) på varken, tips, lotto eller hästar. Black Jack kan vara kul vid rätt tillfälle, om Herrskapet förstår vad jag menar. Nu ska vi emellertid vara seriösa. Fast folk får göra precis som dom vill. Går det åt helvetet, så går det åt helvetet.

En bekant till mig spelade bort rubb och stubb på hästar. Ja, även kärringens guldsmycken rök i pantbanken. En dag sköt han skallen i bitar med sin älgstudsare. Det var hur sorgligt som helst. Begravningsgästerna emellertid skitförbannade. Även de blåsta. De önskade kistan med resten till ett varmare ställe. Dit gick också färden. Speldjävulen gick med andra ord upp i rök. Frid vare med honom.

ATG:s braskande annonser, ”Jackpot-vinn 100 miljoner till helgen”. Känns åt helvetet för mycket. Vad ska en stackars sate med obefintlig ekonomisk utbildning med 100 miljoner riskdaler till? Jo, folk super skallen i bitar. Äktenskapet kraschar. Plockfåglar i form av pinups dyker upp och slutför kalaset. Nu förstår ni kanske varför jag inte är någon spelare. Fast för en tid sedan lurade en god kamrat med mig på en V75:a.

Han som är andelshästägare, ungkarl med söta drömmar, tog ut spelet som vi delade på, 31 kronor var. Vi fick sex rätt. Belönades med 9 kronor för bragden. Det blev 4,50 kr vardera.Vår jackpot. Eftersom det inte finns några 50-öringar kvar, tvistar vi om potten. Vi får såga den ena kronan mitt itu. Nej. livet är bra orättvist. Ge mig en pilsner.